Snartåttaåringen har skickat brev till sin moster (ett stenålders som man måste stoppa i kuvert, sätta frimärke på och som sedan tar några dagar på sig att levereras - ni vet den bästa formen av brev) där han skrev att han saknar henne och att han längtat tills vi ses på höstlovet.
Min syster sms:ade mig och sa att hon hade blivit så glad, att hon saknar oss och att hon också ser fram emot när vi kommer, samt några andra saker som är mer bara för våra ögon. Jag sms:ade tillbaka att han blev glad över att hon var glad och sedan vände jag mig till fyraåringen:
- Vill du hälsa någonting till henne?
Han bara log där han låg bredvid oss i sängen och efter att ha lagt upp ena benet över det andra i värsta avslappnade stilen sa han:
- Hälsa bara att hon är fin.
Det är så att man dör lite av kärlek till de här två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar