Och solen har sin gång, som Hemingway så kärnfullt uttryckte det. Man får anta att han har rätt. Jag har ingen aning, eftersom vi tydligen har uppnått regnrekord för oktober här i krokarna. Det är bara att konstatera att vi bor på bästa stället, eftersom vi inte ens behöver låtsas som om det regnar.
Livet är hårt och orättvist och sedan dör man. Det är också kärnfullt. Fult och hemskt. Lite humor i det också, men det är roligare att uttala orden när nöden inte är så stor. "Det finns en mening med allt som sker". Jag är inte så säker på det. Det finns naturligt ont och så finns det moraliskt ont och människan är för liten för att förstå hur det färdiga pusslet ska se ut. Det må så vara. Livet är ändå orättvist oavsett om det finns en mening eller ej.
Vad är meningen med livet? Det beror väl på vem man frågar och i vilken ålder personen är. Jag tror inte att svaret är detsamma när du är sju som när du är sjuttiosju. Meningen är väl bland annat att vi ska försöka leva ett liv så att vi inte förspillde den enda chansen vi fick, om man nu är lagd åt det hållet att man tror att man bara har en omgång på sig att leva. Sedan kan ju den meningen kantas av legobygge (sju år), bastuflotte (alla åldrar) och att få avsluta sitt liv på ett värdigt sätt (alla åldrar).
Djupt blev det, så förtvivlat. Jag mår bra, för övrigt, men det är andra som inte gör det. Livet är en märklig sak. Någon får ett mardrömsbesked och någon annan får barn. Sorg och glädje, samma dag.
Samma dag, eller kväll, vänder också Sverige ett 0 - 4 underläge till en kvittering och jag undrar fortfarande vad som hände. Matchen är inspelad så att sjuåringen kunde få se den i efterhand och det värmer i fotbollshjärtat att han faktiskt också gör det. Det är svårt att förstå hur stort det här är, men om man har svårt att själv sätta ord på hur det kändes och vad som faktiskt utspelade sig på planen, då är det bara att leta fram Erik Nivas krönika och gotta sig i fantastiska formuleringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar