Svt visar dokumentärfilm som inte går att jämföra med någonting annat jag har sett. Jag hamnade framför DOX bully där man följde några levnadsöden bland mobbade barn i USA. Det går inte att beskriva vad filmen innehöll, men ondskan och elakheten - uttryckt av barn - är för ofattbar för att fånga i ord. Små satungar som gör livet till ett helvete för en annan människa och en massa idiotiska vuxna som väljer att inte se. Det var länge sedan jag blev så upprörd.
Mobbning förekommer överallt. När man är vuxen handlar det inte om att särbehandla någon för att den personen har fel kläder på sig, även om det säkert också händer, men alla vet att det förekommer. Det är bara mycket, mycket snyggare gjort än när man var yngre. Den där halvsekunden som någon väljer att dröja med ett svar eller en hälsning, ett ögonkast mellan två personer som den tredje inte var menad att se, att någon "glömmer bort" att berätta var man ska äta lunch eller vilken tid man ska träffas...
Barnen kommer inte på det här alldeles på egen hand. Visst är de påhittiga och utvecklar idéerna, men största inputen får de från vuxenvärlden, den värld som låter det hända. Allt det vi gör visar vilka vi är, men det är samtidigt lika viktigt att komma ihåg att det vi INTE gör är lika talande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar