När maken ska köra lastbil och behöver sin plånbok (där hans färdskrivarkort finns) och det visar sig att plånboken saknas - då är goda råd dyra. När allt är digitaliserat finns det inte så många alternativ: plånboken - och färdskrivarkortet - måste återfinnas.
Vi letade här, vi letade där, vi letade ta mig rackarn ävrywär, men det stod inte att finna. Han åkte till och med till en annan by och letade på gräsmatta och i kapprum, men nej.
Då tog jag min lilla ficklampa och gick ut för att titta på gräset. Sedan var det som om ett sjätte sinne ledde mig till svärfars, in i vardagsrummet där jag visste att maken hade suttit i en fåtölj. Jag dök ner till knähöjd - och vad skådade mitt norra öga om inte plånboken, fastkilad mellan fåtöljen och den lilla spak som gör det möjligt att luta sig bekvämt tillbaka i halvliggande position.
Lättnaden i makens ögon var inte att ta miste på. Om det var för att han fick tillbaka plånkan eller om det var för att han skulle få åka iväg på jobb förtäljer inte historien, men snipp, snapp snut så var helgen slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar