Treåringen har en kompis som ska få glasögon. Han har hört att man kom på att pojken behövde glasögon eftersom han gick in i saker och ting hela tiden. Nu har min treåring kommit på en ny lek: att snurra omkring och stöta in i grejer när han låtsas att han behöver glasögon.
Vi har fått hem de pedagogiska omdömen som är gjorda på snart-sjuåringen. Man ska inte skita i sin egen trädgård, men pedagogiska omdömen är inte att leka med. Vad säger de? Vad säger de inte?
Min personliga teori är att det lite grann fungerar som den manliga kärleksförklaringen: "jag har ju sagt en gång att jag älskar dig och om det blir någon skillnad så säger jag till." Det pedagogiska utlåtandet är en samling formuleringar som i standardfraser talar om att allt fungerar. Om det inte fungerar så säger man till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar