Personalen på skolan var fantastiska på att ta emot eleverna i dag och möta dem i det svåra som har hänt. De har berättat och frågat om fina minnen. De har förklarat praktiska delar: varför flaggan sitter på halv stång, att det kommer en vikarie, varför många är ledsna. De erbjuder samtalshjälp för stora och små och en minnesstund kommer att hållas senare i veckan dit alla är inbjudna. Jag är så tacksam över att jag har kunnat vara med hela dagen i dag. Att få sitta tillsammans med sitt barn och ta in allt och senare svara på frågor, det känns fint.
Stämningen har varit speciell. Det har varit lågmält och finstämt, med tända ljus och skön bakgrundsmusik. Barnen har ritat teckningar och skrivit brev. Sedan har de jobbat med matte eller färglagt glada fjärilsbilder, allt efter behov och humör.
Föräldrar var välkomna och det tror jag var en viktig punkt de var tydliga med. Jag som förälder tänkte först att skolan kanske vill sköta det här på egen hand. Jag hade tagit ledigt sedan tidigare, eftersom jag hur som helst hade tänkt hälsa på en halvdag på skolan, innan vi visste vad som hade hänt. Nu blev jag kvar och det kändes bra.
För barnen kom de praktiska frågorna först: vem ska ha gympa med oss på torsdag? Sedan kom de andra frågorna: var är han nu? Sedan berättelserna om vad barnen själva har varit med om; farmor och mostrar och andra som har dött.
Det är en stor, varm man som saknas det där stället nu och han kommer verkligen att lämna ett stort tomrum efter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar