Håller på att skratta mig halvt fördärvad...

...åt tokroliga vänner på Facebook.

...åt fyraårige sonen som filosoferar kring att han ska gifta sig med mig först för att sedan lämna mig för en annan kvinna och flytta till mormor och morfar. Först gifter man sig och sedan kommer bäbisarna. Jag sa, mot bättre vetande, att ibland kommer barnen trots att man inte är gifta och DET ville han veta mer om.

...åt Fråga bibliotekarien på DN. Apropå att biblioteken infört automatiserat utlåningssystem: "äntligen fick vi kulturarbetare tid att bejaka vårt egentliga kall, det vill säga att gnälla, koka korngryn och bildgoogla Jonas Hassen Khemiri."

...åt det banala i Rocky-filmerna. (Älskar julen mycket för att det visas så mycket sevärd film.) Filmmusiken i Rocky är ändå bland filmhistoriens bästa.

...åt att en av mina svåraste motståndare i Ruzzle visade sig vara en typ barndomskamrat som är ordvirtuos.

God uppkastning och ett gott nytt toalettbesök!

Här började vi den 24:e med sovmorgon till åtta för mig och åttaåringen, medan maken och fyraåringen sov vidare. Vid tjugo i tio började fyraåringen jämra sig och klaga på ont i magen. En halvtimme senare kräktes han och jag tror att det är hans första maginfluensa i detta liv.

Efter fyra kräkningar på tre timmar och en liten sovning satte han sig upp och deklarerade att han var hungrig. Han satte i sig två smörgåsar och en banan innan han öppnade sina julklappar och när det var dags för julmiddag satte han i sig två prinskorvar, två köttbullar, en skinkbit och ett havrebröd. Det känns som ett helt okej facit och vi hoppas att det stannar där.

Hur fungerar den där magsjukan egentligen? Ingen annan är sjuk - ännu -  och vi har inte träffat någon annan sedan i fredags när han var på förskolan. Kan det dröja så länge innan det bryter ut? I så fall går ju ingen säker och vi kan lika gärna trilla dit eftersom dagarna går?

Surast av allt är att vi inte kommer att hinna träffa stockholmarna så mycket. Vi hade sett fram emot mycket umgänge och långa dagar tillsammans. Nu blir dagarna bara långa.

För att se det från den ljusa sidan så finns det gott om julklappar att leka med och den här dagen har gått ganska fort. God jul och gott nytt år!

Jag tror att den här granen kommer att se helt underbar ut...

...
Orden yttrades av yngste sonen, snart fem år gammal. Jag hade inte hjärta att säga åt honom hur fel han hade. Bakom alla pollor (ja, vi kallar dem det här) gömmer sig en mycket förödmjukad liten rotryckt gran, som i början av sin uppväxt blev sågad vid rotknölarna för att två sockerstinna barn skulle få utlopp för sin sockerstinna överskottsenergi.

Granen är ärligt nedsågad på vår egen mark. Där slutar alla positiva omskrivningar om denna gran. Barnen fick välja själva och den är liten, gles, spretig och alldeles, alldeles... assymetrisk. Ändå kommer vi att komma ihåg den här granen längre än om vi hade haft en fin.

Om jag ska säga någonting gott om mig själv så är det just det att jag inte har många måsten i mitt liv. En vacker gran är inget måste. Däremot kan jag tänka mig att köpa en fin i plast till nästa år. En sån där som blir nedburen med ljusslinga och fastnajad stjärna och allt så att grunden är lagd till året därpå. Det var inte ens meningen att vi skulle ha en gran i år och jag trodde att barnen hade glömt av det, tills snartfemåringen yttrade orden: - Hörrö mamma, ska vi inte ha nåt sånt där träd i år?

Anyway. Bror och syster hemma över jul. Intensivsamvaro. Och nu är det nära.

Dan före dan.

Muslimer/delfiner.

Min yngste son har svårt att skilja mellan muslimer och delfiner, vilket gör vårt samtal en aning förvirrande.

Intressant, men förvirrande.

Och ännu mera barnbokar...

Det är inte klokt så många bra böcker det skrivs - och så fina illustrationer det finns! Läs om "hitteboken" , Tomten är vaken, Barnen i Bullerbyn och Jul i stora skogen. Missa inte heller spökspänning i Spökhuset.

Gå till Bokgalleriet.

Schlagersabotören - småspännande för små

Lasse och Maja får fullt upp när någon bestämmer sig för att sabotera schlagerfestivalen som ska äga rum i Valleby. Formatet känns igen med barnen som befinner sig mitt i händelsernas centrum, de vuxna som beter sig konstigt och några misstänkta som ska undersökas innan de kanske eller kanske inte anklagas för brottet.

Mycket bra julklappsbok åt någon i 6-9-årsåldern, oavsett om de kan eller inte kan läsa på egen hand. Det är nämligen så fiffigt beskaffat med den här boken att det följer med en skiva med inläst text (av författaren själv) och insjungna sånger (bland annat av den paranta Lill-Babs och den eminenta Siw Malmkvist).

Bok och bild från förlaget.

Möcket bra! Möcket, möcket bra!

Lisa Bjärbo känner man igen på fyndigheten och på konsten att säga mycket med få ord. I Eddie och julen är det Eddie som inte har så stor koll på vad julen innebär, men på varje uppslag avhandlas en julklassiker: pepparkaksbak, trädpyntning, vuxna som äter i tusen år och... Tomten!

Det är snyggt och texten och bilden beter sig som superlim i kontakt med fukt: det sitter som berget! Möcket bra. Möcket, möcket bra.

Bok och bild från förlaget.