Lasse och Maja får fullt upp när någon bestämmer sig för att sabotera schlagerfestivalen som ska äga rum i Valleby. Formatet känns igen med barnen som befinner sig mitt i händelsernas centrum, de vuxna som beter sig konstigt och några misstänkta som ska undersökas innan de kanske eller kanske inte anklagas för brottet.
Mycket bra julklappsbok åt någon i 6-9-årsåldern, oavsett om de kan eller inte kan läsa på egen hand. Det är nämligen så fiffigt beskaffat med den här boken att det följer med en skiva med inläst text (av författaren själv) och insjungna sånger (bland annat av den paranta Lill-Babs och den eminenta Siw Malmkvist).
Bok och bild från förlaget.
Visar inlägg med etikett 2012. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 2012. Visa alla inlägg
tisdag 18 december 2012
Möcket bra! Möcket, möcket bra!
Lisa Bjärbo känner man igen på fyndigheten och på konsten att säga mycket med få ord. I Eddie och julen är det Eddie som inte har så stor koll på vad julen innebär, men på varje uppslag avhandlas en julklassiker: pepparkaksbak, trädpyntning, vuxna som äter i tusen år och... Tomten!
Det är snyggt och texten och bilden beter sig som superlim i kontakt med fukt: det sitter som berget! Möcket bra. Möcket, möcket bra.
Bok och bild från förlaget.
Det är snyggt och texten och bilden beter sig som superlim i kontakt med fukt: det sitter som berget! Möcket bra. Möcket, möcket bra.
Bok och bild från förlaget.
Sandmannen driver mig till att störa mina barns nattsömn
Jag blev så skraj av den här boken att jag på allvar övervägde att gå in till barnen och lyfta över dem till min säng. Jag tänkte sluta läsa vid kvart i tolv (nattetid), men kunde inte lägga igen boken eftersom det var som mest läskigt just då.
Min lösning blev att inte gå upp ur sängen, utan jag kom på den eminenta idén att jag kunde läsa vidare till dess historien lugnade ner sig. Och mig. Det gick inte så bra och vid kvart i två (fortfarande nattetid) tvingade jag mig själv att lägga ifrån mig boken.
Detta orsakade att jag, förutom att jag vaknade dödstrött i morse, vaknade med en stor känsla av obehag. För obehagligt är det, något så fördärvat.
Mer om Sandmannen i Bokgalleriet.
Min lösning blev att inte gå upp ur sängen, utan jag kom på den eminenta idén att jag kunde läsa vidare till dess historien lugnade ner sig. Och mig. Det gick inte så bra och vid kvart i två (fortfarande nattetid) tvingade jag mig själv att lägga ifrån mig boken.
Detta orsakade att jag, förutom att jag vaknade dödstrött i morse, vaknade med en stor känsla av obehag. För obehagligt är det, något så fördärvat.
Mer om Sandmannen i Bokgalleriet.
söndag 14 oktober 2012
Torka aldrig tårar utan handskar, av Jonas Gardell
Homosexualitet ansågs vara en sjukdom fram till 1979. Bara för att det beslutet revs upp betydde inte det att fördomarna eller synen på homosexualitet förändrades. Det går framåt, det måste man väl säga, även om det är med mycket små steg i taget. Svenska kyrkan tillåter samkönade äktenskap och homosexuella par har, i alla fall i teorin, möjlighet att adoptera barn.
När AIDS och HIV spreds som värst under 80-talet visste ingen vad det var, men myterna och historierna var många. När man såg sambandet mellan sjukdomen och att främst homosexuella män drabbades talade man om bögpesten och oviljan att hjälpa var stor.
Torka aldrig tårar utan handskar är lika mycket en kärlekshistoria som en rörande berättelse om framför allt två unga män som försöker hitta sig själva - och någon att dela sitt liv med. Utanförskapet, att vara annorlunda, att mötas av hat och oförståelse är en del av vardagen för personerna i boken, då främst Rasmus och Benjamin. Symboliken är stark, inte minst i bokens titel, men också i händelsen med en vit älg i det värmländska samhället. Att göra ett handavtryck mot en ruta och att balansera på ett räcke är lika talande som att skriva sitt namn på en immig fönsterruta och Jonas Gardell bemästrar språket och innehållet på ett sätt som gör honom till en självklar augustnominering och ännu hellre augustpristagare.
Om du inte har läst boken så bör du göra det. Om du påstår att du inte hinner så kan du se den fantastiska filmatiseringen på svt-play. Det här bör ingen missa!
När AIDS och HIV spreds som värst under 80-talet visste ingen vad det var, men myterna och historierna var många. När man såg sambandet mellan sjukdomen och att främst homosexuella män drabbades talade man om bögpesten och oviljan att hjälpa var stor.
Torka aldrig tårar utan handskar är lika mycket en kärlekshistoria som en rörande berättelse om framför allt två unga män som försöker hitta sig själva - och någon att dela sitt liv med. Utanförskapet, att vara annorlunda, att mötas av hat och oförståelse är en del av vardagen för personerna i boken, då främst Rasmus och Benjamin. Symboliken är stark, inte minst i bokens titel, men också i händelsen med en vit älg i det värmländska samhället. Att göra ett handavtryck mot en ruta och att balansera på ett räcke är lika talande som att skriva sitt namn på en immig fönsterruta och Jonas Gardell bemästrar språket och innehållet på ett sätt som gör honom till en självklar augustnominering och ännu hellre augustpristagare.
Om du inte har läst boken så bör du göra det. Om du påstår att du inte hinner så kan du se den fantastiska filmatiseringen på svt-play. Det här bör ingen missa!
tisdag 4 september 2012
Het - Lustläsning
Jag brukar säga att jag inte läser av tvång, utan av lust. Nåja, ordet lustläsning kan ha olika innebörd.
I novellsamlingen Het är det just hettan som är grejen. Det är erotik och kärlek, kåthet och osäkerhet, förbjudenhet och tillåtelse i en skön blandning. Det är välskrivet om ungdomar, för ungdomar, av personer i olika åldrar men som inte har glömt av hur det var att vara ung. Novellerna berör teman som verkligen känns aktuella: paret som inte kan sluta ta på varandra, någon som kommer underfund med att den kanske är gay, någon annan som plötsligt är delaktig i en trekant och ytterligare en som har eller inte har ihop det med sin lärare.
Novellformen är inte helt okomplicerad. Pang på-storyn blir mer påtaglig när det handlar om just kärlek. Eller kärlek och kärlek, förresten. Det handlar mest om sex. Det jag tycker är riktigt bra med de här novellerna är att de inte skuldbelägger, de smutsar inte ner, de är inte våldsamma eller sexistiska och bara det är en bedrift. Det finns så många taffliga beskrivningar av sex i böcker, för att inte tala om hur sexscener ibland pressas in helt omotiverat i en film, och då behövs det sådant som är bra.
Problemet med den här novellsamlingen är nog snarare läsaren - alltså jag. Jag är inte pryd av mig, men jag ser inte riktigt tjusningen med att läsa ingående beskrivningar av själva sexandet. Jag fascineras mer av den som bygger upp en berättelse till dess jag inte kan låta bli att fortsätta läsa och sedan lämnar tillräckligt mycket osagt för mig att fantisera ihop resten. Detta gör t.ex. Lisa Bjärbo och de andra författarna har gjort ett riktigt skrivkonststycke de med och som sagt, lustläsning kan få en helt annan innebörd än den jag har lagt in i ordet tidigare.
Bok och bild från förlaget.
I novellsamlingen Het är det just hettan som är grejen. Det är erotik och kärlek, kåthet och osäkerhet, förbjudenhet och tillåtelse i en skön blandning. Det är välskrivet om ungdomar, för ungdomar, av personer i olika åldrar men som inte har glömt av hur det var att vara ung. Novellerna berör teman som verkligen känns aktuella: paret som inte kan sluta ta på varandra, någon som kommer underfund med att den kanske är gay, någon annan som plötsligt är delaktig i en trekant och ytterligare en som har eller inte har ihop det med sin lärare.
Novellformen är inte helt okomplicerad. Pang på-storyn blir mer påtaglig när det handlar om just kärlek. Eller kärlek och kärlek, förresten. Det handlar mest om sex. Det jag tycker är riktigt bra med de här novellerna är att de inte skuldbelägger, de smutsar inte ner, de är inte våldsamma eller sexistiska och bara det är en bedrift. Det finns så många taffliga beskrivningar av sex i böcker, för att inte tala om hur sexscener ibland pressas in helt omotiverat i en film, och då behövs det sådant som är bra.
Problemet med den här novellsamlingen är nog snarare läsaren - alltså jag. Jag är inte pryd av mig, men jag ser inte riktigt tjusningen med att läsa ingående beskrivningar av själva sexandet. Jag fascineras mer av den som bygger upp en berättelse till dess jag inte kan låta bli att fortsätta läsa och sedan lämnar tillräckligt mycket osagt för mig att fantisera ihop resten. Detta gör t.ex. Lisa Bjärbo och de andra författarna har gjort ett riktigt skrivkonststycke de med och som sagt, lustläsning kan få en helt annan innebörd än den jag har lagt in i ordet tidigare.
Bok och bild från förlaget.
söndag 8 juli 2012
Tänk på ett tal - John Verdon
I övrigt har jag påbörjat en ungdomsbok som jag har höga förväntningar på, så kanske vänder det nu? Hoppas, hoppas.
fredag 23 mars 2012
Svikaren, av Katarina Wennstam
Jag läste ut Katarina Wennstams bok Svikaren i går. Jag har tidigare läst hennes trilogi om åklagaren Madeleine Edwards, Smuts, Dödergök och Alfahannen, och när jag såg att den här hade kommit ut greppade jag iPaden och lånade den på Elib. Eftersom jag tycker att fotboll är sporten framför alla andra sporter blir den här boken extra intressant. Romanen inleds med att allsvenske fotbollsspelaren Sebastian Lilja hittas brutalt mördad i sin lägenhet. Motivet tycks vara det klubbyte han genomfört tidigare när han bytte klubb från AIK till Hammarby. Att byta klubb är en sak, men att byta från AIK till Hammarby är en dödssynd.
Samtidigt finns det en annan sida av Sebastian Lilja och den kryper fram bit för bit under utredningen som läsaren får följa. Charlotta Lugn är kriminalinspektören som utreder mordet och Shirin Lundin är advokaten som företräder den drabbade familjen. Mer om detta i Bokgalleriet.
Den här boken är riktigt bra. Den lyfter viktiga frågor och beskriver verkliga händelser, men i fiktionens form. Läs den.
måndag 19 mars 2012
Allt jag säger är sant. Eller?
När en bok heter Allt jag säger är sant misstänker jag direkt att allt som sägs inte kommer att vara just det. Sant, alltså. Av någon outgrundlig anledning går jag omkring och nynnar på Carolas "Tommy tycker om mig" och jag gör alla specialeffekter, så som ekot på "det är sant-ant-ant-ant-ant". Sången har över huvud taget ingenting med boken att göra. Det är bara min hjärna som fick spatt.Hur som haver handlar den här boken om Alicia, en sextonårig tjej med en själ som är alldeles för stor för kroppen. Hon har stora tankar, stora uttryck, stora drömmar och stora förhoppningar. Det är bara det att skolan känns liten, hemmet för trångt, förväntningarna på henne för kvävande.
Kompisrelationerna får sig en törn när hon beslutar sig för att hoppa av skolan. Varför duger inte tre år på Nv-programmet för henne som för alla andra? Vill hon inte ha en bred utbildning så att hon kan välja och vraka sedan mellan olika utbildningar? (Herregud! Igenkänningsfaktorn är hundratolv för undertecknad, som ironiskt nog undervisar på nv- och teknikprogrammet.)
Alicia flyttar hem hos sin mormor och tar ett jobb på ett café. Hon stakar ut livet för sig, så gott som det går, men drabbas sedan av att livet visar att det inte så lätt låter sig utstakas.
Det här tycker jag om. Det är fint och hjärtskärande, sorgligt och roligt, allt i en skön blandning. Allt hon säger kan vara sant. I alla fall för henne själv.
Bok och bild från förlaget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





