Min mormor hälsar och säger förlåt, av Fredrik Backman

En mycket trevlig kvinna från det mycket trevliga förlaget Forum skrev ett mycket trevligt mejl till mig med erbjudandet om ett förhandsex. av den här boken (hurra!), vilket jag naturligtvis och med glädje tackade ja till. Jag berättade i mitt svarsmejl om några Backmantexter som jag har använt i mina teknikgrabbsklasser och hon sa att hon genast skulle vidarebefordra texten till författaren. Fint så - om det inte hade varit för den lilla detaljen att jag avslutade min text med ett praktfullt syftningsfel! Det lät på mig som om jag såg fram emot Oves (ni vet, En man som heter Ove) nya bok. Det är ett stort problem med dagens post. När du har skickat den digitalt finns det ingen återvändo. Hade det varit ett fysiskt brev hade jag kunnat betala ett långarmat barn för att sticka ner handen i den gula postlådan med uppdraget att fiska upp brevet igen. Men nej.

Problem med Min mormor hälsar och säger förlåt:
1. Att du skrattar högt i ena stunden för att i nästa grina som en barnunge, allt medan du sitter på norra Europas modernaste sjukhus (ni vet det där som sjunker och som byggdes på en plats som blev nära till för ingen). Folk i allmänhet kan få för sig att du är upprörd över ett jobbigt hälsobesked när du i själva verket är där för att ta helt ofarliga, om än komplicerade, prover.

2. Att du ska försöka ge den som lästips åt någon annan. Vad ska man säga? Hur kan man ens beskriva innehållet bakom det för övrigt fantastiska omslaget? Det blir lite som när nunnorna i Sound of music ska beskriva Maria. Det går inte.

3. Att den tar slut.

Mer om den i Bokgalleriet.