Ni vet hur det är när man presenteras för någon som säger att han är danslärare och man hela samtalet står och nynnar signaturmelodin till "Fame" inombords? Ni vet också hur det blir att man står där och försöker komma på det där citatet om "sweat"? När dansläraren då, som för övrigt står framför dig med en sådan där fantastisk hållning och benen på väg mot någon sorts plié, faktiskt drar det där citatet om "sweat" - då måste man ju gapskratta och erkänna att man står och nynnar inombords på "Fame!". Efter det erkännandet kan det dock vara svårt att fortsätta samtala helt oforcerat.
Har du glömt hur det lät? Kolla här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar