Korv och makaroner är knappast ståndsmässigt för en samling människor med bättre begagnad självbevarelsedrift, men om anrättningen tillagas av familjens femåring, då är det fest. Han drog fram stolen för att nå upp, hällde upp vatten med precision, mätte upp pasta med den äran, skar korvskivor som på intet sätt liknade varandra vare sig i tjocklek eller vinkel... Men gott blev det och hans min när vi tackade honom för maten - obetalbart.
Det kompetenta barnet... tänkte jag inte, för jag hurvas åt glassigt pedagogiska uttryck just nu. Han är bara duktig helt enkelt. Och intresserad.
Den äldre är också duktig men vill inte bli omtalad på samma sätt. Det får respekteras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar