- Det här är Hannaaaa... säger treåringen och ritar.
- Hon har ett stort, stort huvuuuuud... och en lång arm, och en lång arm tiiiiiiill. Och ett långt ben och ett långt ben tiiiiiill. Och så har hon et (rösten kryper upp till en frekvens som bara hundar kan höra) liiiitet litet öga och ett litet till.
- Har hon nån mun då? frågar jag.
- Ja. En stor, stor mun som är glad.
- Ja, oj så glad hon är.
- Ja. Hanna är glad när vi är glada.
- Mmmm.
- Ser du så glad hon är mamma med sin jättestora mun...
Han tänker mycket på sin moster den här grabben.
1 kommentar:
Det är så fint och jag blir så glad av att veta att han tänker på mig.. jag gillart=)
Skicka en kommentar