Vet du var jag bor?

Jag blev hejdad av två äldre damer på gatan.
- Vet du var jag bor? frågade den ena.
- Nej tyvärr, men kanske du bor där uppe på äldreboendet?

Damen skrattade gott.
- Nej, nej. Jag bor ju hemma.

Jag kände mig mer och mer övertygad om att hon bodde på äldreboendet, så jag pekade igen. -Ska vi följas åt dit upp så kanske de kan hjälpa oss?
- Nej, nej. Dit upp ska jag inte. Jag ska hem.

Jag var nu helt övertygad om att båda damerna bodde på äldreboendet och plockade fram min telefon. De visade dock upp tydliga tecken på att de höll på att bli irriterade på mig, så jag frågade om jag kunde ringa till någon. En dotter eller en son, kanske? Ja, det skulle jag däremot kunna få göra.

En förbipasserande kvinna på cykel stannade och log vänligt.
- Hej damerna. Visst ska ni börja gå tillbaka?
- Vi ska hitåt, svarade den ena damen bestämt.
- Nej, ni ska tillbaka den där vägen, sa den cyklande kvinnan (som nu visserligen stod stilla).
Ytterligare en kvinna, bilburen, stannade och tog över. Det var mycket riktigt som jag trodde. De skulle till äldreboendet, men var fullt och fast övertygade om att de INTE skulle dit. Så frustrerande det måste vara att tro en sak och få höra av andra att man har fel. De fick hjälp undan regnet i alla fall.