När man åker in till schtaaaaan med en sexåring för att köpa nya gympadojor kan det hända att man, förutom nya skor, även kommer hem med en ostkupa. Jag säger inte att det har hänt, men att det, i alla fall hypotetiskt sett, skulle ha kunnat inhandlas på en matvarubutik jag inte besökt tidigare och som jag mest troligt inte kommer att besöka igen.
På en annan butik tjatade sexåringen om en leksak, men jag sa nej. Han fick i stället en Zlatan-affisch. Det är klart grabben ska ha en bild av Z på sin vägg. Positiva förstärkningar. Tydliga målbilder, även om det inte alltid är bästa föredömet.
Nya böcker på nattduksbordet, bara allt för många på en och samma gång. Just nu blandar jag ihop två ungdomsromaner alldeles gräsligt mycket, samtidigt som jag har påbörjat läsningen av nya bokklubbsboken. Veckan som väntar kommer inte att bjuda på mycket lästid, så jag bävar för att läsupplevelsen kommer att få stryka på foten. Nåja. En galen vecka är ofta en snabb vecka, så snart är det fredag!
Så snabbt som tiden går nu för tiden torde det vara första advent om två veckor, eller?
1 kommentar:
Chloés man, har gjort och frågan som lämnas öppen är om det är bättre att stanna kvar hos sin familj, trots att du vet att livet alltid kommer att vara lite sämre än vad du kunde ha fått. Eller är det bättre att bryta abrupt och våldsamt och låta det göra ont, men tro på att det går över och att personerna du älskar ska repa sig så småningom.
Skicka en kommentar