Min treåring har alltid svar på tal.
- Du, var snäll och ta på dig en tröja under jackan. Det regnar och är kallt.
- Men mamma. Vet du... Att jag svettas.
- Du, var snäll och jaga inte såpbubblor med kniv.
- Men mamma. Vet du... Jag ramlar inte.
- Sånt vet man inte alltid innan.
- Men mamma, vet du... Att det gör jag inte.
- Du. Kom ska vi städa ihop lite.
- Men mamma, vet du... Det behöver jag aldrig göra på min förskola.
- Fast jag frågade Helene och hon sa att det inte var sant.
- Men mamma, vet du, att det var en annan fröken som sa det.
- Kom så ska vi borsta tänderna.
- Men mamma, vet du... Att min mormor och morfar säger att man inte behöver göra det.
- Fast det vet jag att de inte har sagt.
- Men mamma, vet du, att det HAR de!
När jag lägger mig på kvällarna ekar det i huvudet "men mamma, vet du... men mamma, vet du... men mamma, vet du..."
2 kommentarer:
Här har jag en tioåring som inleder nästan varje mening med "saken är den..."
Efter att ha sett filmen "Hur många lingon finns det i världen" så har hon bara ett svar på varje fråga; "Jajjemänsan".
De är roliga de små liven!
Eva
"Saken är den..." Haha. Hur roligt som helst. Just nu skulle jag välkomna vilka andra ord som helst än "men mamma, vet du...".
Skicka en kommentar