Sandmannen driver mig till att störa mina barns nattsömn

Jag blev så skraj av den här boken att jag på allvar övervägde att gå in till barnen och lyfta över dem till min säng. Jag tänkte sluta läsa vid kvart i tolv (nattetid), men kunde inte lägga igen boken eftersom det var som mest läskigt just då.

Min lösning blev att inte gå upp ur sängen, utan jag kom på den eminenta idén att jag kunde läsa vidare till dess historien lugnade ner sig. Och mig. Det gick inte så bra och vid kvart i två (fortfarande nattetid) tvingade jag mig själv att lägga ifrån mig boken.

Detta orsakade att jag, förutom att jag vaknade dödstrött i morse, vaknade med en stor känsla av obehag. För obehagligt är det, något så fördärvat.

Mer om Sandmannen i Bokgalleriet.

Bokklubbsboken: Alltings början.

Alltings början. Jag trodde att det skulle vara en berättelse lite lik Bitterfittan, men det här är någonting helt annat. Den är ovass utan att vara mjäkig, underhållande utan att bli populistisk och framför allt är den feministisk utan att vara fundamentalistisk.

Mer om boken i Bokgalleriet och i morgon är det dags för bokklubb där just den här ska avhandlas. Schpännande.

Fjällgraven

Spännande.

Aktuell.

Kanske inte lika bra som de två första romanerna.

Avslutas med en lovande fortsättning.

Mer i Bokgalleriet.

Det här med att anmäla julkalendern...

Julkalendern är anmäld. Igen. Den här gången för indoktrinering och ockultism. Barnen som bor i slottet "gör" anden i glaset och folk sätter glögg och kaffe i halsen av skrämselhicka. Jag förstår att det kan väcka viss kritik. Allt som har med andlighet att göra verkar sticka i ögonen som nålar nu för tiden.

Är det någonting jag vill varna mina barn för så är det att leka med tändstickor och ljus, vilket liksom är en förberedelse inför att ta kontakt med anden i glaset. Får de inte leka med eld så kan de inte leka med anden. Man ska inte förringa rädslan vissa känner inför det ockulta. Det obehaget önskar jag ingen. Min ringa erfarenhet av både bränder och ockultism säger mig ändå att vi borde vara mer rädda för bränder i det här läget. Eller förstelnade könsroller, men det kan bli ett annat inlägg.

Andra julkalendrar borde också anmälas, i jämlikhetens anda. "Lassemajas detektivbyrå" skulle kunna anses hetsa barn att både ta lagen i egna händer samt utsätta sig själv och andra för fara genom att uppsöka personer i samhällets mer tvivelaktiga utkant. "Tjuvarnas jul". Need I say more? "Hotell Gyllene Knorren": försätt dig i ekonomisk knipa och förlita dig på att du ändå på något sätt kommer undan. Är det vad vi vill lära våra barn i denna tidsålder som kantas av sms-lån, recession och utmätningar? Jag är både ironisk och sarkastisk. Jag är ett barn av min tid. Och jag blir så trött.

Det är klart att det inte går att jämföra med det ockulta, men frågan är vad som är ofarligt över huvud taget. Frågan är också om det inte kan vara så enkelt att man sätter sig ner och pratar med sina barn om vad det är man ser på tv, oavsett om det är julkalendern eller nyheterna. Det sistnämnda skrämmer mig mer än ockultismen.

Hurra för elokvensen!

Det är tydligen så här vi felanmäler datorer på vår skola nu för tiden. Om det inte syns så kan jag tala om att det står "Knäpp" på lappen. Jag förstår avsändaren helt och fullt. Om man ska få ner alla problemen räcker inte ett standardformulär. Knäpp sammanfattar ungefär det hela.

Hurra för elokvensen!

Det här med Gud...

...eftersom det verkar ska bli gudlöst på riktigt. Jesus drev ut månglarna ur templet och nu verkar det som om Skolverket kör ut Gud ur kyrkan. Jag är inte förvånad. Jag är mer förvånad över att det finns någon som blir förvånad.

Så skit i det bara. Strunta i adventsträffen i kyrkan. Låt bli att fira examen i kyrkan. Låt bli att fira jullov, påsklov och allhelgona. Ställ in luciafirandet.

Varför ska vi vara lediga? För att någon för mer eller mindre två tusen år sedan kanske eller kanske inte bjöd sina närmaste på en sista måltid innan han kanske eller kanske inte blev avrättad? Efter det att han kanske eller kanske inte uppstod blev det i alla fall så att ett stort stövelliknande land tre hundra år senare fick för sig att rida på en våg som skvalpade högt upp på de hedniska länderna. Nåja, det verkar ha skvalpat färdigt och jag ska inte dra hela kyrkohistorien från Theodosius förbi Luther och fram till i dag.

Att det är stiltje i det här landet har varit tydligt sedan år 2000 när kyrka och stat gick skilda vägar. Landet ligger spegelblankt och enda krusningarna på den här pölen är att kyrkan är en tacksam lokal att samlas i, eftersom kommunen har så förtvivlat dåligt med utrymmen som av bl.a. brandsäkerhetsskäl inte kan inrymma hela skolelevantal plus minus några kärn- och plastfamiljer. Nej, det är nog bäst att vi avkristnar det här samhället helt och hållet om det ska bli någon ordning på vad man får säga och inte, vad som är konfessionellt i skolan och vad som inte är det. Döp om loven, avskaffa adventsbuffén, ställ in luciatåget.

En liten, liten nyfiken del av mig skulle finna det omåttligt intressant att följa reaktionerna om kyrkan skulle pröva sätta ner foten. Kanske, för Guds skull (ja, man får ordskämta på det sättet ibland), göra klart att kyrkan är en kyrka för alla, bara inte en kyrka för alla tillfällen.

Det här med manligt och kvinnligt...

En elev, en av världens roligaste trots att han inte vet om det, pratade i klassrummet om manligt och kvinnligt och helt plötsligt slank en rätt nedsättande kommentar ur honom och jag harklade mig strängt innan jag nöp fast honom (inte med nyporna, utan verbalt på ett sådant där föredömligt behärskat sätt):
- Det är tur för dig att jag hör lite dåligt för det där vill jag inte höra igen.
Det spelade bara i ögonen på pojken när han sa: - Ja, sanningen svider.
Klassen jublade.
- Det gör ett F också, hotade jag (på ett sådant där föredömligt sätt som visar att det vi säger är på skoj men att det ändå finns ett allvar i botten).
Klassen jublade igen.
Pojken satt och tittade på mig, det spelade fortfarande i ögonen på honom och han tvekade, tvekade, tvekade innan han sa: - Nej, jag vågar inte fortsätta.

Oj ändå vad jag skulle vilja veta vad han tänkte säga men höll inne med.