Vilken mammiator är du?

Jag läser på sköna bloggen Bara för idag om idéer till nya program. Jag hävdar bestämt att mitt mammiatornamn skulle vara Childchaser eller Diaperdumper och jag skulle vara utrustad med antiseptiska tvättlappar som skulle råda bot på alla typer av föroreningar.

Vilket mammiatornamn skulle du ha?

Möhippa, svensexa och majmycket

Vi gick ut hårt under lördagen på varsitt håll, maken och jag, då vi var engagerade i möhippan respektive svensexan för sommarens brudpar. Under en och samma dag hann vi: klä ut och sminka en person till oigenkännlighet som rövade bort den blivande bruden från apoteket där hon (trodde att hon) skulle jobba. Sedan hade hon loppis på torget för att få ihop några slantar att köpa en klänning för på Kupan (det blev en schysst svart-vit leopardfärgad sak). Dessförinnan löste hon en rad uppdrag som genererade olika många poäng. Sedan var det hårvård och sminkning innan hon blev fotograferad ur alla vinklar som levandes är uppkomliga. På kvällen sammanstrålade vi med grabbarna grus, som hade kidnappat en tapper krigare som legat magsjuk hela veckan.

Mitt i allt detta hann vi reta upp en av de personer i vår lilla stad som uppvisar stort intresse för olika nervgifter. Det höll på att sluta med att vi fick en extra polare med oss under hela möhippan. Inte roligt.

Kortvecka i veckan, tack och lov. Maj är bästa-värsta månaden, varje år. Mycket att göra, men oftast roliga saker. Nu är det mer mycket att göra och inte så roligt. Jag tror att jag måste ringa peppningsakuten: en god vän eller två. Och läsa en god bok. Och äta lite choklad. Men inte samtidigt = )

Kärleksfulla sneglingar på humor i kyrkan

Det kanske bara är roligt för den invigde, men det här är jag. Det är så mycket jag och lånat från Dagen.se.

Exotisch

Jag bar hem en arg fyraåring över axeln idag. Det är första gången han inte gått att övertala att följa med frivilligt. Han skrek med en övertygelse som får Ronja Rövardotters vårskrik att blekna i jämförelse samtidigt som han försökte tala om någonting för mig.
- Jag hör inte vad du säger när du låter så där, försökte jag säga. Du måste prata med din vanliga röst.
- I så fall har du öronflammation!

I övrigt går han från klarhet till klarhet hur omvärlden är beskaffad och jag häpnar över att han använder ord som sorgsen, att han är torr i gommen och "kom ska ni få se någonting fantastiskt".

Sedan bor vi väldigt bra till och har nära till allt. Det närmaste vi kommer husdjur är för tillfället dessa gräsansare:

Från vänster: Blixen, Dancer, Prancer och Dasher.

Exotisch.

Dagens glada

Från dagen.se

Så stört!

Det finns mycket man kan störa sig på. Jag stör mig just nu på att den manlige programledaren som leder kvalet i Moskva står och hänger och tafsar på sin kvinnliga kollega. Men - om jag var en motsvarighet till en andrahandssortering av en Sonny Crocket-lookalike i fel årtionde med taskig engelska och ännu värre franska skulle jag kanske också försöka klamra mig fast vid allt vackert som stod bredvid mig.

Sedan finns det de som stör sig på mig = ) Inte uttalat, men jag behöver inte vara tankeläsare för att förstå att det bakom stint stirrande blickar med ögon som blinkar alldeles för sällan maler tankar på att jag är ung och oförståndig. Nu är det bara så att jag inte HAR något problem att sitta kvar i mitt arbetsrum. Jag HAR inte ont i huvudet av dålig inomhusmiljö, men jag FÅR ont om jag måste höra om det i tid och otid. Jag trivs på jobbet och vill helst prata om sådant som jag blir glad av. Jag skrattar högre och försöker se piggare ut - för alltid stör det någon.

Spindelmannenchokladägg

Vi köpte ett spindelmannenchokladägg åt äldste sonen i lördags när han inte var hemma och tänkte att vi kunde överraska honom sedan. Någon gång. När det passar. När det är lördag och lillebror inte ser. Typ aldrig.

Därför åt jag upp det idag. Jag slet upp folien, käkade upp chokladen och kände mig inte det minsta skyldig. Jag tror att jag gjorde hela världen en tjänst, faktiskt. I ägget var det en liten figur - Spindelmannens svarta fiende Venom - och han stirrade hotfullt på mig. Därför var det bra att jag åt upp chokladen.

Om några år, när jag sitter med åtminstone EN välartad son, ska jag tänka att det var tack vare att jag åt upp chokladen och kastade bort Venom. Jag gjorde en god gärning, I tell you = )