Julledigheten så här långt. Vi umgås med släkt och vänner och andra som vi känner.
Femåringen skriver nidlappar åt morfaren och tejpar upp dem på hans rygg, bl.a. att han är en fuling. Jag vet vad ni tänker: "Grabben kan ju inte ens stava". Jag som har tänkt ge mig på PISA och allt, men jag jobbar på det. Barnet är ju bara fem.
Omtänksamma är de också, de små. De gör frukost på säng åt mig och blandar porslin så friskt de kan. Smörgåsen var tämligen frugal. Den lufttorkade skinkan var slut, så jag fick luftskinka istället?
I dag har varit en vacker dag, men nu rullar dimman in över nejden. Sonen (den yngre) sitter i skrivande stund med en sax i högsta hugg och friserar blommor. Sonen (den äldre) har gått hem till farmors och farfars för att se på hockey. Intelligensbefriad sport om du frågar mig, för när skulle annars vuxna män få rekordhöga löner för att puckla på varandra iklädda tandskydd och suspensoar? Boxning, svarar du kanske då. Jo, men den sporten är ju knappt godkänd i Sverige och inte tjänar de lika bra heller.
Snart är vi på väg mot det första julfirandet. Vi passar på när alla är lediga och anträffbara, eftersom flera av de inblandade arbetar inom offentlig sektor med att ta hand om våra medmänniskor. De är sådana där arbetare som inte får långledigt bara för att det är storhelg och som inte får skäligt betalt för det arbete de utför.
När sockerchocken efter helgerna har lagt sig kanske det blir lite mer läsa än vad det hittills blivit. Man kan ju önska i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar