Nioåringen skulle följa med en kompis till ett lekland och jag och femåringen skulle agera sällskapsfolk åt kusinerna medan deras päron jobbade. Magsjuka kusiner gjorde dock dagen fri för andra aktiviteter så vi tog vårt pick och pack (läs: mössa och jacka) och begav oss också till ovan nämnda lekland. Där tillbringades sedan fyra stycken timmar åt att leka, äta och prata. Andra mammor, vänner och bekanta fanns på plats och jag återvände hem, mätt på ljud, svampsoppa och skvaller. Capitol! som Grantham skulle ha sagt.
Allt är dyrt på sådana här ställen, men ibland får det väl ses som en investering i god hälsa. Inte rent bakteriellt då, utan mer mentalt. Nioåringen ville köpa ett mjukisdjur och jag sa att han i så fall fick köpa det för egna pengar. 89 kr för en 25 cm lång drake som inte kostat mer än 1,40 i produktion. Han köpte en år sig själv och en åt lillebror. Lillebroren kramade sitt mjukisdjur, svepte in honom innanför jackan, spände fast honom med bilbälte och bäddade ner honom. Med mjuk röst sade han: - Underbara Elias som köpte den här åt mig!
Okej då. Det kan ha varit värt 89 kr.
Jag plöjer för övrigt tre säsonger Downton Abbey och ropar Capitol! och Ol' champ! till höger och vänster. Very good. Very good indeed. Maggie Smith är så lysande att hon borde få en stjärna uppkallad efter sig. Självklart är manusförfattarna säkert Smith-dyrkare och gör sitt till för att hon ska få glänsa, men med den talang hon framför sina repliker...
I övrigt närmar vi oss slutet på det här året. Jag vet inte hur jag känner inför det. Min årsuppfattning följer mer skolåret och mitt nyår börjar i augusti. Därför ser jag mer morgondagen som en övergång till två månaders bister solsvält innan djörja å snögLoppe börre om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar