Inledde gårdagen med note to self: om du ställer en följdfråga när din make har sagt någonting om en generator och någon pinne som kan gå av - skyll dig själv. Jag försöker tre minuter senare skoja bort samtalet med "You had me at generator", men nej. Han bara fortsätter.
Facebook kan vara roten till mycket, kanske till och med roten till det onda i dessa dagar när man i alla fall eftersträvar jämställdhet, men tack och lov bjuder också tjänsten på fullt stöd från mina medsystrar. Där finns väninnan som är i samma läge fast där samtalen mellan henne och hennes man handlar om greppbrädor på gitarrer. Eller väninnan där hennes make (faktiskt! Gifte sig för två år sedan och har inte sagt ett pip!) kan gå igång på elektricitet.
Mitt i detta kom min make in och undrade om vi inte skulle åka till residensstaden och köpa en värmepump till garaget. Jag kände kallsvetten bryta ut. Försökte dölja vilsenheten i min blick. Försökte le, men kände bara läpparnas okontrollerade darrningar.
Han fick åka ensam. Jag drack kaffe hemmavid. Bävade inför hans hemkomst och mycket riktigt. Väl hemkommen meddelade han de glada nyheterna: vi var med värmepump. Det blev en flicka. Zibro. Eller Siban som vi kärleksfullt kallar henne. Det är helt okej att han har henne i garaget, att han går ut dit och pysslar om henne, men måste han tala med MIG om det?
Jag försöker kontra med kommentarer som han kan tänkas är lika ointressanta som hans värmepumpssnack, men allt som dyker upp är Jane Austencitat. Jag är dock villig att pröva allt, så jag häver ur mig: “You are too generous to trifle with me. If your feelings are still what they were last April, tell me so at once. My affections and wishes are unchanged; but one word from you will silence me on this subject for ever.”
Kanske är Gladiator mer effektivt: "I will have my vengeance, in this life or the next".
Sedan valsar det här runt också och jag gillar't, både att det är poetry slam och att det är innehållsmässigt aktuellt:
3 kommentarer:
Fasen vilken bra!
Det tåras lite i ögonen som vanligt. Starka, smarta, lösgörande kvinnor for presidents!
/Hon som inte tyckte det var så viktigt att på pappret heta fru i stället för fröken
Klippet är så lysande att jag får gåshud. Angående att vara fru eller fröken spelar mig ingen roll, även om min yrkesroll gör mig till både ock. Jag tycker också att man kan beklaga att sambolagen inte är lika stark som de juridiska lagarna som träder i kraft i samband med ett äktenskap. Det finns mycket kvar att jobba på.
Ja! Helst då man som sambo måste skriva på faderskapsbevis men slipper när man är make. Vad är skillnaden liksom? Båda titlarna kan ju ljuga/smita undan om de vill!
Mjo. Sverige är inte alltid supersmart under alla lager av konstig, förlegad byråkrati trots att vi gärna vill se oss som Übermensch Organisationsland. Kärlek som kärlek kan man väl tycka. Och bestämma lagarna därefter!
Om vi bara fick visa dem hur man tänker smart... så bra världen skulle vara! ;)
Skicka en kommentar