Hela den här veckan har varit en känslomässigt berg-och-dalbana. Domnande händer och armar gjorde att jag var tvungen att berätta för mina elever att jag inte mår bra, vilket var jobbigare än jag trodde att det skulle vara. Samtidigt är deras omtanke rörande, så berg-och-dalbana it is. Sonen har haft en jobbig dag på skolan vilket föranledde samtal, påhälsning och lite ledigt från jobbet för att stötta och trygga.
Ta mig rackarn om jag inte håller på att bli lite äldre och lite klokare. Jag blev inte ens stressad över att i sista stund ringa jobbet och säga att jag skulle komma in senare. Det fick bli som det ville med allt annat än med pojken. Med tanke på att han fyller år nästa vecka blir det ännu mer påtagligt att jag bara har de här lite mer självklara åren med honom. Vem vet hur länge han vill sitta i mitt knä och anförtro mig sådant som tynger hans magra axlar.
Jag gläds åt det lilla och alla roliga bildsidor jag stöter på på Facebook kan få mig att klicka bort halvtimme efter halvtimme, men det är lätt värt det. Följ den HÄR länken till exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar