Man blir varm i hjärtat av barnen man har hemma. Lättroade, oroade, funderande, reflekterande (ni vet när det inte är helt klart om det var Buddha eller Vishnu som hade fyra armar)...
Man blir varm av ens karl som sätter i motorvärmarsladden också, så man slipper ut när man kommer ihåg att man har glömt (hur nu det går till)...
Man blir varm av att ens syster uppmärksammar ens nioåring och att de har en relation som innebär att det sms:as och konverseras utan att man själv är helt inblandad. Socialt nätverkande for the win...
Man blir varm i hjärtat av att träffa ungdomarna jag arbetar med också. Glada, arga, humoristiska, intresserade, inte så intresserade, direkt uttråkade, stressade... 30 pojkar som sitter tysta och arbetar, trots att jag blev en kvart sen p.g.a. ett oplanerat möte. Det är så att man blir tårögd. Jag önskar att alla kunde få se det. Jag önskar att alla kunde få se hur de sträcker på sig av berömmet. Underskatta aldrig berömmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar