Så sitter man här med en utläst Åsa Larsson-roman, redo att skita knäck av skräck. Man funderar på att skaffa hund, bara för att i alla fall hinna få en liten förvarning om att blodtörstiga typer smyger omkring i skogen. Man funderar på vilka människor i sin närhet man har upprört tillräckligt mycket för att riskera en påhälsning.Det här är hennes bästa hittills, även om Till dess din vrede upphör också var bra. Allt sitter där det ska: dialoger, dialektmarkeringar, miljöbeskrivningar, humör, blodshämnd, detaljer kring svårigheten att sluta snusa, tidsväxling till Kiruna under 1929- talet och hur till och med den frommaste laestadian kan vara ful i mun. Det är riktigt, riktigt snyggt gjort.
Ett kort meddelande till min mamma: nej det är inte så spännande att du inte vågar läsa den men pulsen går upp ordentligt vid vissa tillfällen så det är bara att bita ihop. Den här är ett måste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar