Efter tre dagar i huvudstaden kan vi konstatera att det inte är några problem att äta sin egen vikt i små, goda tilltugg. Det är inte heller några problem att besöka och handla med sig någonting från samtliga Gudrun Sjödén-butiker. Det är vidare inte några problem med att smattra ur sig 120 ord per minut eller att spräcka ljudvallen ute på Djurgården under en promenad från Rosendahls trädgård.
Taxiresan från city och ut till flygplatsen bjöd på ett underhållande samtal med en exiliranier som gjorde sitt sista pass för dagen, som tycker att fyra minusgrader under natten var alldeles för kallt och som är övertygad om att det inte spelar någon roll om man är kristen eller muslim, eftersom man tillber samma gud.
Väl hemma blir det ömsom kramkalas och ömsom bestraffning: framför allt min yngste son verkar vara av den uppfattningen att jag ska vara medveten om att min frånvaro inte uppskattas. Nu väntar ett skönt lov och vi får tid att göra allt det där vi har längtat efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar