Nå

Treåringen pratar non stop. Det vill säga hela tiden. Jämt. Alltid. Hur mycket som helst. När han inte pratar så sjunger han. Aj will bi popjural, aj will bi popjural... Telefonen ringer som vore den ett larm på en reaktorläckande kärnkraftsanläggning.

Fredagen känns väldigt fredagig och nu ser vi fram emot fredagsmys. Det har börjat bra med en Fred Astair-film. Nu blir det Bilar 2 för trettiofemte gången...

Fotbollskväll, skärgård och obelisker

Jag missade första halvlek Milan-Barcelona p.g.a. fortbildningskväll om Norrbottens skärgård. Jag ska inte säga att det var helt och hållet värt det, men snudd där på. Kunniga och intressanta människor med solsken i blick när de får tala om kobbar och skär, midnattssol och moräner...

Sjuåringens kommentar vid kvällsläsningen: "Om Harry inte möter basilisken i kväll så river jag sönder boken."

Jag skiter knäck av skräck här...

Så sitter man här med en utläst Åsa Larsson-roman, redo att skita knäck av skräck. Man funderar på att skaffa hund, bara för att i alla fall hinna få en liten förvarning om att blodtörstiga typer smyger omkring i skogen. Man funderar på vilka människor i sin närhet man har upprört tillräckligt mycket för att riskera en påhälsning.

Det här är hennes bästa hittills, även om Till dess din vrede upphör också var bra. Allt sitter där det ska: dialoger, dialektmarkeringar, miljöbeskrivningar, humör, blodshämnd, detaljer kring svårigheten att sluta snusa, tidsväxling till Kiruna under 1929- talet och hur till och med den frommaste laestadian kan vara ful i mun. Det är riktigt, riktigt snyggt gjort.

Ett kort meddelande till min mamma: nej det är inte så spännande att du inte vågar läsa den men pulsen går upp ordentligt vid vissa tillfällen så det är bara att bita ihop. Den här är ett måste.

Kaffe och darr men inte kaffedarr

När man i stort sett bara har en chans per dag att dricka en kopp kaffe gäller det att ta den vid rätt tillfälle. Det vattnas i munnen på mig bara jag tänker på den. Så, ska jag ta den nu efter frukost eller ska jag vänta till mitt på dagen...

Natten blev ingen hit. Jag läser Åsa Larssons senaste och den inte bara håller mig uppe alldeles för sent, utan den gör mig lite skraj också. Den är bra. Riktigt bra.

Svikaren, av Katarina Wennstam

Jag läste ut Katarina Wennstams bok Svikaren i går. Jag har tidigare läst hennes trilogi om åklagaren Madeleine Edwards, Smuts, Dödergök och Alfahannen, och när jag såg att den här hade kommit ut greppade jag iPaden och lånade den på Elib.

Eftersom jag tycker att fotboll är sporten framför alla andra sporter blir den här boken extra intressant. Romanen inleds med att allsvenske fotbollsspelaren Sebastian Lilja hittas brutalt mördad i sin lägenhet. Motivet tycks vara det klubbyte han genomfört tidigare när han bytte klubb från AIK till Hammarby. Att byta klubb är en sak, men att byta från AIK till Hammarby är en dödssynd.

Samtidigt finns det en annan sida av Sebastian Lilja och den kryper fram bit för bit under utredningen som läsaren får följa. Charlotta Lugn är kriminalinspektören som utreder mordet och Shirin Lundin är advokaten som företräder den drabbade familjen. Mer om detta i Bokgalleriet.

Den här boken är riktigt bra. Den lyfter viktiga frågor och beskriver verkliga händelser, men i fiktionens form. Läs den.

Bortglömd läsning: I det förflutna

Jag är så glad över att jag läste ut den här boken. Vår relation var svårt hotad ett tag, eftersom jag påbörjade läsningen men aldrig riktigt fastnade för intrigen. Halvläst fick den ligga med bokryggen uppåt så att vi kunde blänga på varandra, medan återlämningsdatumet på biblioteket närmade sig. Ja, ja. Okej då, bestämde jag mig för och ångrar inte beslutet.

Mer om boken i Bokgalleriet.

Så kan man också göra

Barnen fick följa med på jobbet i dag också.
- Men mamma, när ska vi gå till barnen som du ska lära? Frågade fyraåringen. All uppmärksamhet de fick av de söta tjejerna fick dem att bli alldeles uppspelta och inte blev det sämre av att en av flickorna är sjuåringens simlärare heller.

Jag hade genomgång och barnen visste att de skulle sitta tysta i en halvtimme.
- Mamma, jag måste bajsa, meddelade den yngste, helt ogenerat. Sjuåringen såg ut att vilja dö en smula.

Sedan gick fyraåringen vilse. Han skulle bara ut på en liten promenad i korridorerna på den jättestora skolan och när han inte kom tillbaka blev det jobbigt för sjuåringen. När vi väl hittade lillebror var han arg som ett bi för att han inte hade hittat mig, men han hade hittat en stor pojke som kunde hjälpa honom. Han kommer att klara sig bra i livet den där.

Väl hemma har jag ägnat kvällen åt att laga byxknän. Sjuåringen har nött upp allt han går och står i. Jag är inte säker, men jag kan vara aspirant på någon typ av världsrekord i ful sömnad. Dessutom har jag ingen bra sax, så jag tog kökssaxen som är halvt ihopkladdad av gammal sylt. Att nåla innan man syr? Det är för amatörer...

Nu läser jag Katarina Wennstams roman "Svikaren" och har bara trettiotalet sidor kvar, så det blir till att avsluta dagen på ett trevligt sätt.