Sagostund med storebror

Storebror blev sjuk under natten, men är tapper som vanligt och därmed vid ganska gott mod. Med maken på innebandy tog jag båda pojkarna i sängen för en sagostund och då telefonen ringde gick jag ifrån en stund. När jag kom tillbaka möttes jag av den här synen.

E läser högt för lillebror. Han kan inte läsa så flytande ännu, men däremot kan han recitera hela boken från början till slut. Han gör till och med olika röster när de obligatoriska upprepningarna sätter igång mot slutet. Det är så man blir tårögd.

Efter en stund blev det så här... Bilden visar också barnens olika personligheter lite till vardags, så där. Storebror är sävlig, eftertänksam och litterär, medan lillebror - naturbarnet - ser hur högt och hur nära sängkanten han kan hoppa.

Operation målning av kontor har inletts. Det blev varmt med bygglampa, så till slut stod maken i bara kallingarna. Han skyllde på att han inte ville ha målarfärg på arbetsbyxorna, men jag har genomskådat honom. Jag lägger dock inte ut några bilder...

Slumdog millionaire - Vikas Swarup

Läslus(t)en är tillbaka. Jag har inte fått någonting läst på mycket länge. Det är nästan en månad sedan, vilket visar att allting är relativt. Men min mans mått mätt är det inte länge sedan medan jag har hunnit fundera över vad det är för fel på mig.

Ibland längtar jag efter att läsa, men har ingen lust att ta upp en av de böcker jag har liggande hemma. Men nu blev det den här, som vi ska läsa till bokklubben så småningom.

Ram Mohammad Thomas är ett indiskt gatubarn som vinner högsta vinsten i ett frågeprogram, men som arresteras och anklagas för att ha fuskat sig genom tävlingen. För hur kan en slumdog som han kunna svaret på alla frågor? Varje kapitel är en förklaring till hur han kan svaret på helt osannolika saker. I berättelsen väntar också oväntade vändningar - för vad skulle det innebära om den tävlande faktiskt inte är där för att vinna pengar?

Mörker, utrustning och fotboll

Earth Hour genomfördes. Vi var tämligen allena på genomförandet av den manifestationen i vår by, beroende på vilket håll man tittade åt.

Matinbjudna lämnade byggnaden vid halv nio och därmed var en trevlig kväll till ända. Trevligt sällskap för både oss och barnen. Jag var nervös när jag serverade fisken för jag hade aldrig bjudit på den rätten förr, men det blev faktiskt gott. Lite salt kanske, men fisk tål ju mycket av den varan. Laxfilé med grön pesto och - håll i er nu - Norrbottensost (inte Västerbottens). Norrbottensost ska enligt hörsägen vara en andrasortering av den från grannskapet. Citron över, smör under. Det blev gott i alla fall. Fisken serverades med potatis och barnen fick kalasbricka från Scan: korvar som såg ut som köttbullar.

Efter Robinsson, som jag tänkte att jag inte skulle följa men som jag inte kan motstå, blev det fotboll och rätt nöjsamma 0 - 0. Ändå kan jag inte låta bli att tänka att Zlatan skulle ha satt kanske både ett och två mål. Elmander, är han valp eller människa? Och nej, jag skulle nog inte ha gjort det bättre själv. Inte just igår i alla fall.

Efter fotbollen var jag bara tvungen att läsa klart boken, Slumdog millionaire. Rätt bra, men slutet håller inte. Eller som man skulle säga inom sporten: levererar inte när det krävs. Redovisas inom kort i Bokgalleriet.

Åskan har dragit förbi

Åskmolnet som svävat över mitt huvud har dragit vidare. Man hör bara mullret i fjärran numera. Mina blå ögon var länge svarta, men börjar återfå sin ursprungliga färg. Jag hoppas på instant karma för den person som utsatt oss för brottet som polisen inte riktigt vet hur de ska rubricera. Någon form av bedrägeri. Inte för att det spelar någon roll. CIA är tydligen redan bekanta med problemet och gick förra året ut med en varning. Snacka om att sätta en Tulo mellan knäna när barnet redan är på väg - det är liksom bara för sent.

Veckan avslutades däremot på det trevligaste av sätt: min svärmor ringde i onsdags och frågade om jag hade lust att se Anna, Hanna och Johanna inne i staaan. Jag tackade med glädje ja och det blev verkligen ett lyft för den här kulturkoftan. Skådespelet bygger på Marianne Fredrikssons roman och trots att det är länge sedan jag läste boken i fråga blev det ett kärt återseende.

Skådespelarna skiftade på ett fantastiskt sätt ålder genom att överlåta klädesplagg och repliker åt varandra och förändringarna i Sverige under hundra år är nästan magiskt framförda. I första akten går det kanske nog så snabbt: barnafödande och död avlöser varandra. Andra akten knyter ihop allt det där jag tycker så mycket om med generationsromaner: hur vi ibland kämpar för att slå oss fria från våra föräldrar och vill göra någonting nytt, bara för att inse att vi upprepar, i det här fallet, våra mödrars livsmönster och tankesätt.

En trevlig kväll efter en hektisk vecka. God helg.

Supertråkig grej...

...är ett understatement. Någon har hackat sig in och tagit över vår hemtelefon (ip-elände) och ringt samtal till Cuba för 5000 kr. Fem tusen. Och nej, det är inte ett tidigt aprilskämt. Det är dagens suraste, sunkigaste, *!%#-aste sanning.

Det är bara att torka sig i baken med pengarna direkt. De får ändå inte gå till någonting vettigt. Ännu surare är att vi hunnit beställa nya tapeter till kontoret och jag har dessutom hunnit beställa en tid hos tandläkaren. Med en föräldrapenning och en vanlig lön kan man inte se in i tunneln och tro annat än att ljuset som kommer mot dig är ett tåg. Ett expresståg.

Vad är det som låter?

När min man hör ett ovant ljud från källaren:
- Vad är det som låter?
- Tvättmaskinen, svarar jag torrt.

När jag hör ett ovant ljud från källaren:
- Vad är det som låter?
- Det är värmepumpen, svarar han - snustorrt.

På tal om att höra: Lilleman har varit till Sunderbyn idag. För alla icke-invigda påstod man att detta skulle bli Europas modernaste sjukhus. Modernt i det här fallet var att varken bygga det i Luleå eller Boden, utan mitt mellan så att INGEN fick nära till vården. Ja, ja. Hur som haver skulle lillebror dit för en extra hörselkontroll då min mormor hade två systrar som var döva från födseln. Allt var okej och trots att jag förstått det innan var det skönt att få det på papper.

Storebror har också god hörsel. Han hör ungefär allt det han inte borde uppfatta, men kan samtidigt sortera bort det han borde lystra till. Så bekvämt att ha selektiv hörsel...

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Hemmahedda att berätta sju sanningar om mig själv.

Utmaningen går till så här:
1. Länka till den som har utmanat dig
2. Berätta sju sanningar om dig själv
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så att de vet om utmaningen.

Sju sanningar om mig:
1. En person har tagit av mig bilnycklarna när jag skulle hem efter en fest. Viktigt att veta i sammanhanget är att jag var nykter och hade bara haft väldigt, väldigt roligt.

2. Jag tycker att fötter är läskiga. Jag tycker inte ens om mina egna.

3. Jag har inget pokerfejs. Om jag inte tycker om någonting eller någon så märks det. Opraktiskt.

4. Jag kör för fort. Jag har aldrig åkt fast. Ännu. Sedan drömmer jag om att få köra - och helst äga - en bil som går riktigt, riktigt snabbt.

5. Jag är sjukt förtjust i seriestrippar.

6. Jag kan ofta tvångsmässigt köpa en tidning för att få en DVD som jag ändå anar inte är så bra som jag hoppas att den ska vara. Tjorvigt?

7. Jag har en förmåga att tjorva till saker och ting (se föregående fråga). En bra egenskap är dock att jag kan gå tillbaka, förenkla och förbättra.

Jag har skickat många utmaningar vidare till andra, så jag gör som jag gjorde förra gången, för det slog väl ut: den som känner för det får anse sig utmanad. Meddela gärna om ni hänger på!