Trettioårspresent, allvarligt?

Jag vet inte vad jag ska önska mig. Ju närmare 30-årsdagen kommer krypande desto mer pinsamt blir det. Vad då önska mig? Ska jag be att få höra ungefärlig summa presentinhandlaren kan tänka sig lägga ut och utgå från det? Eller ska man önska sig presentkort och så får de handla för den summa de tycker är rimlig?

Jag förstår inte det där med att det ska vara så speciellt med att fylla jämnt heller. Jag har hört att en bekant till mig fick presenter för ungefär 12.000 kronor (!!!) av sina föräldrar.
- Mycket pengar, sa Bill.
- Mycket pengar var ordet, sa Bull.

Jag sa till mamma idag att jag helst skulle vilja ha tid i present. Tid för att läsa, t.ex. Tid för att gå på yoga. Mamma nappade direkt och sa att jag kunde få ett yogakort av dem och det lät bra, så kanske blir det en yoganissa av mig. Det känns som om det är min grej, fast jag har aldrig prövat på det.

Presentkort alltså? På trädgård och skor. Tidningar är kul. Böcker. Tack förresten till mina fina arbetskamrater som överlämnade ett presentkort som jag handlat upp. Fin läsning väntar - nu behöver jag bara tiden.

Ett tyskskrikande barn

Tv:n stod på med SVT:s Nyhetsmorgon där C G Carlsson recenserade filmer, varav en tysk. Treåringen, som verkligen uppsnappar allt, går helt plötsligt omkring och skriker "Achtung! Achtung! Achtung!" och jag frös till is inne i köket. Det är någonting med ett skrikande barn som skanderar på tyska som rör vid obehaglignerven i mig.

Annaboda kryper till korset i PSG:s blogg och jag tycker att tryckfelsnisse är mer rolig än anstötande. Men Freud skulle å andra sidan diagnostisera mig till någon fas där det ingår att tycka att "skita" är ett roligare ord än "slita".

Dagen var in-bokad...

Usch vilket dåligt skämt, men det var faktiskt så. Tvåbarnsmor som jag är, och med telningar som alltså inte välkomnar sömn som den vän den faktiskt är, får man passa på när tillfälle bjuds. Medan lille-lilleman sov och större lilleman var hos morfar gick jag och dammsög bokhyllorna på Bokia. Jag kom hem med:
Rymmaren av Tomas Bodström
Bitterfittan av Maria Sveland
Smuts av hon jag aldrig kommer ihåg namnet på samt
Räven av Michael Connelly.

Mamma hade redan köpt Läckbergs Sjöjungfrun, så den står jag i kö på. Vädret gör mig inget, mina barn älskar att vara ute hur som helst, och med filtar och mycket kaffe går det bra att sitta på nymålade bron och svara frånvarande "ja" och "jaha" på treåringens "kolla vad den hoppar".

Maken fyller år och ska få mycket oromantiska snickarbyxor. Kanske choklad också, fast han skulle nog mer uppskatta supersalta, men det skulle bli än mer oromantiskt.

Hä jär bra för pärron

Min farfar brukade säga, nästan oavsett väder, att "hä jär bra för pärron". Potatisen växte bra av regn, längre torrperioder eller kyligare väder. Det spelade liksom ingen roll hur sommaren var, utan huvudsaken var att man hade mat till hösten.

Jag skulle kunna tänka mig använda ett antal eufemismer för att beskriva mitt hälsotillstånd under söndagen, för det var inte trevligt. Maginfluensa och eländet tog närmaste väg ut. Blev frisk efter 14 timmar men är såååå trött och hemma ensam med två barn. Inte stackars mig så snälla som de är, men helst vill jag bara sova.

Jag ser annars fram emot att klä om en liten soffa med tillhörande snedpall, fast ju mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag. Den är rätt snygg i originaltyg som den är och den ska stå i lusthuset. Jag hittade den på vinden här uppe i huset när vi flyttade in. Jag kanske borde fota den så att jag får höra ett andra utlåtande.

Så smart!

Jag upphör aldrig att förundras över fenomenet Ipod. Nu har jag laddat in en bok (helt lagligt från bibblan), fyra dokumentärer från P1, två avsnitt av På minuten, massor av favoritmusik (fortfarande helt lagligt) och sommarprataren som jag inte hann med att lyssna på under dagen. Och Ipoden är bara halvfull, eller halvtom, hur man nu ser det.

Samtidigt vill jag göra alla uppmärksamma på att man kan ladda ner talböcker helt gratis och helt lagligt från DN:
Jens Lapidus - Aldrig fucka upp
Helena von Zweigbergks - Ur vulkanens mun
L. Frank Baums - Trollkarlen från Oz

Hur bra är inte det? Enjoy.

Efterlysning!

Jag letar efter en sida - en inredningsbutik (?) eller liknande belägen i Boden som säljer tyger och porslin av Stig Lindberg (nyproducerat visserligen) men som också visade på mycket annat som såldes. Nu hittar jag inte dit igen och datorn är nollställd, så jag kan inte titta i historiken heller. Jag har googlat på alla möjliga sökord, men jag hittar inte tillbaka.

Är det någon som känner igen att de varit inne på samma sida och kan meddela vad adressen är? Jag och mamma funderar på olika dagsutflykter och Boden kändes som en bra avstickare om det finns en sådan affär att besöka.

Med förhoppning om att någon fingerflink datahacker kan hitta det jag letar // M

Svaga mammahjärtat

Efter besök hos kära vänner igår kom treåringen hem med lysande ögon och pratade om allt roligt de hade gjort och där hopp på jättestor studsmatta och gasande av fyrhjuling (en liten för barn) var roligast av allt. Just dessa två har vi sagt att vi aldrig kommer att köpa bl.a. för att priserna med råge överstiger summan av vad mina barn får i presenter över ett helt år, men också för att han bara är tre år. Jag har dock ingenting emot att vännerna köper sin lillkille en fyrhjuling och den pojken delar gärna med sig av både motor- och hopptid.

När E tittar på mig med hundvalpsögonen och lugnt och sakligt förklarar att "jag skulle också gärna vilja ha en sån där" så krymper jag ihop inombords och tänker att "åt skogen med principer, jag kollar Blocket när jag kommer hem." Då är det skönt att vara fattig och säga att vi inte har råd. Han köper det direkt och tittar illmarigt på mig och säger "Men visst var det roligt att hälsa på fåren!" och så är fyrhjulingen glömd för den här gången.

Tillbaka till principerna och det där med lysande barnaögon: tidigare i veckan blåste jag och E upp en ballong, diskade ur en kesellaburk, gjorde hål i densamma, knöt snören runt burken som fick bli korg och knöt snörena även runt ballongen. Sedan fick alla playmogubbar turas om att åka den egenhändigt tillverkade luftballongen och ögonen glittrade. Dyrare än så, eller mer avancerat för den delen, behöver det inte vara.

Sedan slår det mig: My God, jag är som mina föräldrar. Hemsnickrade lösningar på det mesta... Fast å andra sidan är jag hemskt nöjd med min barndom.