Gissa bajset

Vi åt mellis uppe i skogen i dag. Vi såg massor av bajs, men kunde inte gissa rätt art på alla. Det var förvånansvärt svårt att hitta bilder på bajs på nätet. Vi ville ha bajs och art tydligt och klart, men vi är ännu inte säkra på vad som var från vem.

- Mamma, har du badat i Atlanten? frågade sexåringen apropå någonting annat.
- Ja, det har jag.
- Finns det en brygga där?
- I Atlanten?
- Ja.
- Ja, det finns det.
- Okej.

Han tar mjölk ur kylen.

Sexåringen går och tar mjölk ur kylen. Han rör sig i övrigt på ett sådant självklart sätt i huset, ett sätt som treåringen inte har. Att den ene gör det och inte den andre har mycket med längd att göra. Det är så mycket som är utom räckhåll för den lille och därför finns det många garderober och lådor som han aldrig har utforskat. Storeman kan komma på att han vill ha potatispressen när han degar med deg (ja, det heter så på fackspråk) så då går han helt sonika och hämtar pressen.

Varför jag reagerar på det är nog för att jag fortfarande kan känna mig fascinerad över att jag har barn. Små människor som går omkring och finns i mitt liv på ett sådant självklart sätt. Allt de gör, speciellt alla nya saker de kommer på att göra, är mycket större för mig än vad det är för dem.

Nu har jag båda telningarna hemma igen och det känns så självklart. Och bra. God helg.

En skitig kille och en stilla önskan om att bli bestulen

Jag sitter i soffan med en riktigt skitig kille bredvid mig. Det syns att han är sex år, för det är armar och ben överallt och han tappar plötsligt och okontrollerat det mesta han har i händerna. Vi blev ensamma hemma han och jag eftersom maken jobbar och lilleman fick följa med morfar hem för övernattning. Det är rätt mysigt att få en helkväll på tu man hand med den äldre sonen.

Jag måste leta fram en större väska att proppa ner rättningen i, eller så måste jag försöka skaffa en mindre rättningshög. När jag låste bilen på stan i dag hann jag tänka på hur skönt det vore om någon bröt sig in i bilen och stal ovan nämnda rättningsväska.

Jag ser i kors och känner mig, underligt nog, överhettad på höger sida av hjärnan. Kan det bero på att jag ser sämre på höger öga? 19 timmar högeffektivtid har ägnats åt att rätta nationella prov och nu har jag bara 19 kvar. Ett prov tar i snitt 20 minuter att bedöma, har jag nyss räknat ut.

Det är jobbigt, men samtidigt riktigt roligt. Jag har dessutom fått några nya meningar att skriva in i min "Roliga elevmeningar"-bok.

Med tanke på gårdagens inlägg

"I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that."

-Martin Luther King, Jr

Spännande, skrämmande, småskräckig: Cirkeln

Alltså, det är ju skitsmart. Planera en trilogi, låt den utspela sig under gymnasietiden - en bok för varje år - och låt huvudkaraktärerna vara sex diametralt olika tjejer som måste samarbeta med varandra för att sluta Cirkeln.

Boken är sjukt OM; omtalad, ombloggad, omskriven, omtyckt och omistligt o(u)mbärlig för alla som vill rysa lite. Boken är av mig just omtalad, omskriven, omtyckt och ombloggad här.

Jag vill inte bli politisk, men...

...att se ett folkhav stå och fira en människas död känns så där. Det är naturligtvis inte vilken människa som helst, men samtidigt menar många att västerlandet utmålat superskurken till ett värde han inte ens har i sitt hemland.

Jag bara tänker så här: om vi byter ut folkmassan i Washington som med knutna nävar skanderar "USA, USA, USA..." och placerar dem i ett betydligt varmare land så är det lättare att tänka fanatiker än vad det är när de står i ett västerland.

Det är ju inte heller så att det inte finns arvtagare till terroristtronen. Sedan kan man också fråga sig om en del länder hellre vill ha tag på vissa personer döda än levande.

Ny text

Treåringen sjunger...

...för farmor som fyller år: "ja visp ska hon leva, ja visp ska hon leva, ja visp ska hon leva uti hundrade år."

...till en förinspelad melodi: "sover Jakob, sover Jakob, sover du, sover du..."

Och sedan sjunger han "Aj vill be poplulaj", lyser upp, gör rocktecknet med händerna och ropar "Eric Saaaaaade"!