Star wårds

Ja, jag är fast i Star wars-spelet. Ett riktigt roligt sätt att umgås med femåringen, både för att hans engelska uttal tvingar mig att bita mig hårt i läppen för att inte tjuta av skratt och för att jag är så bra på själva spelet att femåringen ser på mig med beundran. Han orkar dessutom bara spela korta stunder innan han blir less, så det är ingen fara för fanatism.

Han Solo är omdöpt till Hans-Olov. Bara en sådan sak.
Obi Wan Kenobi har jag själv döpt om till You owe me one Kenobi.

När jag råkade skjuta Luke Skywalker (själv var jag Leia) utbrast jag ursäktande:
- Sorry Luke.
Femåringen översätter dessa ord till:
- Förlåt för att jag sköt dig Luke.

I förrgår lyckades vi förgöra den onde, ni vet han som är alldeles liten, rynkig och skrattar som om han rökt Blend menthol utan filter i 40 år. Sedan fortsatte äventyret ändå och nu har jag faktiskt tappat sugen. Att köra rymdfärja och hitta mojänger i tyngdlösheten när the ultimate bad guy inte längre existerar har inte samma nerv som sökandet och destroyandet som hägrade innan.

Godnattsjungandets inverkan på svenska språket?

Jag och tvååringen sjunger Ack hur skönt slumra in på kvällarna innan han ska sova.
Jag: Ack hur...
Han: ...söönt.
Jag: ...slumra...
Han: ...iin.
Jag: ...ii...
Han: ...bätten...
Jag: ...så...
Han: ...fiin.

Så blev jag denna afton varse en assimilation han gjorde när vi sjöng:
Jag: ...till dess...
Han: ...snatten...

S:et från "dess" färgar av sig på "natten". Fredrik Lindström talar om samma fenomen i boken "Världens dåligaste språk" där han visar på hur verbet "ropar" från början hette "opar". Det faktum att alla mansnamn slutade på R (vi talar hundratals, nästan tusen, år sedan) gjorde dock att exempelvis ovan nämnda verb assimilerade R:et och således blev "ropar".

Rätt vad det är börjar vi säga "snatten" om "natten" också.

Inte vackert...

Man känner sig sjukare när man legat så mycket att man blir ful. Det kanske är nu man ska remma på sig klackeskorna och använda det där läppstiftet som bara ligger? Stryka på lite ögonskugga och spraya på en puff parfym.

Men nu är det som det är. Jag bara duschade. Sedan drog jag på mig mössan och åkte och handlade. När jag kom hem var jag lite ful igen - och kände mig sjukare.

Allting har sin tid.

Jobbet har sin tid och helgen har sin.
Diskussioner har sin tid och obryddhet har sin.
Städa har sin tid och att dra fram har sin.
Äta har sin tid och diska undan har sin.

Storebror har sin tid och lillebror har sin.
Barnen har sin tid och vuxna har sin.

Förkylning har sin tid och febertoppar har sin.
Vila har sin tid och tillfrisknande sin.

Voddiloo!

Jag har fått en inbjudan till Voddler. Yiiihoo! Tack för det snälla rara Nybliven. Jag tänkte i mitt stilla sinn att det kanske finns någon bra film till barnen eller så när anden faller på, men nu när jag själv studsat runt en stund hittade jag Sabrina och tänker genast se den. Det är inte nyinspelningen med Harrison Ford, Julia Ormond och han Greg Kungöra (Kinnear?), utan originalet med Humphrey, Audrey och William Holden. Najs, najs, najs.

Med en feber som överrumplade mig under eftermiddagen blir det bra med täcke och det här.

Saker du glömmer ofta

Jag glömde köpa:
soja
salt
sopborste.

Däremot kom jag ihåg att köpa en kupévärmare.

Sådant du inte köper så ofta

~Soja.
~Salt.
~Ny kupévärmare.
~Ny brosop.

Allt detta ska inhandlas imorgon. Annat som du inte köper så ofta är naturligtvis sportbilar, strutsägg, en liter fårmjölk och resor till fjärran länder, men min lista avser sådant som är brukligt för en kvinna i min ålder och i min ekonomiska situation att inhandla. När jag vinner pengar (på lottot jag aldrig deltar i) då ska jag handla strutsäggen och en Minicooper.