Småskottande

Jag unnade mig en kort promenad på lunchen i dag och passerade en byggarbetsplats. Där rådde febril verksamhet med maskiner som brummade och män i väst som hojtade. En äldre man gick omkring med en spade i handen, stannade upp, skottade lite grus, gick vidare och stannade. Han tittade bort en 20-30 meter och gick tillbaka för att skotta lite på ett annat ställe. Jag, som står där vid sidan om, har ju ingen aning om ifall de där småskottningarna spelar någon roll eller ej, men samtidigt tror jag att den där mannen i väst visste precis vad han gjorde.

Tjugo minuter senare hade jag fått lite sol och lite luft (och lite sushi) när jag återvände till mitt arbete. Jag gick (utan väst) och hojtade ett hej till någon, höll upp en dörr för två elever, blev stannad av två andra elever som bad om hjälp. Jag gick tillbaka en 20-30 meter och pratade med en kollega innan jag gick mot mitt arbetsrum. I korridoren låg en tomflaska som jag plockade upp och kastade i soporna. Det slog mig då att mitt jobb kanske inte är så olikt byggarbetarens. Man hojtar lite, skottar lite. Man vet inte om det egentligen hjälper eller gör någon skillnad, men jag vet i alla fall vad jag gör och varför.

I går skulle jag ha lektion med 30 teknikettor, alla är grabbar, och lektionen skulle börja 9.15. Klockan 9.13 satt samtliga på plats, utrustade med papper och penna. De är fantastiska och det är så roligt att gå till dem, varenda gång. Det är sådant jag måste tänka på när jag ska förklara vad mitt jobb går ut på.

Att man sedan måste säga saker som: - Herman, ställ ner Oscar! - det är en annan historia.