Lite läst blir det. Lite i alla fall. Nog så lite, men ändå. Med en femmil, en oshockeyfinal och med en EM-lottning är det kanske inte undra på att det blir lite sporadiskt, men här är ändå facit:
Man måste gilla en bok som använder följande formuleringar: "kommunalrådskorrekt", "den gravida surdegsbitchen" och "Ibland vill man bara ge dig en high-five. I ansiktet. Med knytnäven." (Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going.) För att inte tala om blinkningen till vuxna (för jag kan inte tänka mig att många tonåringar vet vem Roy Andersson är): "Energilampor. Guds gåva till Roy Andersson. Jag såg ut som ett grönt lik där inne på toan."
Sedan Jessica Spotswoods andra bok i serien om systrarna Cahill som brottas med häxprocesser i ett alternativs New England - Stjärnmärkt. Finn, den lite nördige men modige hjälten som är kär i Cate är så göllit framställd att man som blir lite kär i honom själv. Mer om denna i Bokgalleriet.
Böcker som jag lägger bort:
- Vägen till Bålberget. Jag är ledsen Terese Söderlind. Jag tar mig inte till Bålberget. Jag tyckte bra om Norrlands svårmod, men inte den här.
- Stenträdet, av Stefan Einhorn. Jag tokälskade Änglarnas svar, men Stenträdet är verkligen inte välskriven alls. Den är rent av taffligt skriven, dialogen är knagglig och de psykologiska utsvävningarna för olika resten av innehållet.
- Svarta lådan, av Michael Connelly. Jag som har slagit fast att han har hög lägstanivå. Jag bara gäspar. Jag vill egentligen läsa, men nej. Jag klarar nog bara av att läsa ungdomsböcker. Bara och bara i och för sig. Så bra ungdomsböcker som det finns nu för tiden är det inte fy skam, men oj vad jag längtar efter att läsa någonting riktigt bra. Och vuxet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar