Det blev tal om någon typ av tio-i-topp-lista...

...när det gäller läsning och efter kort eftertanke såg det ut så här (utan inbördes ordning):

Boktjuven, av Marcus Zuzak.
- Andra världskriget, judar som göms i källare och döden som berättare.

Jane Eyre, av Brontë.
- En klassiker som jag mycket motvilligt började läsa, eftersom den ingick som kurslitteratur. Jag grinade i mitt umeanska studentrum och sträckläste till dess det var dags att gå till skolan igen. BBC-serien med Maggie Smiths son i rollen som Rochester är... Ja, du vill inte dö utan att ha sett den.

Livet efter dig, av Jojo Moyes
- Varför tog jag med den här? Ja, bl.a. för att den förändrade min syn på aktiv dödshjälp.

En halv gul sol, av Chimamanda Ngozi Adichie
- Biafra utifrån medelklassens perspektiv. Otroligt stark läsupplevelse. Adichies Lila hibiskus är också bra.

Ur vulkanens mun, av Helena von Zweigbergk.
- Kvinnan borde geniförklaras och egentligen tycker jag att alla hennes böcker är läsvärda. Jag nämner Vulkanen av den enkla anledning att jag och min man pratade om innehållet från Piteå till Stockholm, inte tur och retur, men ändå.

Niceville, av Kathryn Stockett.
- Södern under 1960-talet, mitt under brinnande tal av Martin Luther King och mitt under brinnande debatt om medborgarrättsorganisationer. Min kärlek till Emma Stone föddes när jag såg filmen, som för övrigt är lika bra.

Änglarnas svar, av Stefan Einhorn.
- Hur Andra Världskriget kan påverka människors öden, långt efter krigsslutet. Vad änglarnas svar är, visar på en människosyn som vi bör fortsätta diskutera.

Vi, de drunknade, av Carsten Jensen.
- Den bästa tredelade mastodontroman jag har läst, om danska livsöden berättade i robinsonadform bland annat.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger, av Linda Ohlsson.
- Två kvinnor i olika åldrar, men med hemligheter som de aldrig trodde att de skulle avslöja för någon. Starkt!

Min mormor hälsar och säger förlåt, av Fredrik Backman.
- Det kan ha varit att jag blev isprutad radioaktiv vätska och utsattes för en fyra timmar lång undersökning av syster Gunnar som gjorde att jag var extra mottaglig för innehållet, men jag tycker att den här var sjuuuuukt bra.

Torka aldrig tårar utan handskar, av Jonas Gardell.
- Gardell som verkligen inte haft det lätt att komma in i mitt liv, men med den här bokserien är han för alltid bevarad i mitt hjärta. Vilken kärlekshistoria, vilken samtidsskildring och vilken ton. Helt fantastiskt.

Vindens skugga, av Carlos Ruiz Zafon.
- Magisk realism i Barcelona som tar sin början i de bortglömda böckernas gravkammare. Skildringen av handlingen i en bok smälter samman med huvudpersonen Daniels liv är också exempel på magisk realism.

Och så dessa, de där böckerna som är bara så bra, så bra, så bra, även om de inte kvalar in på tio-i-toppen (som blev lite längre än tio) och det är Dagen efter, Radhusdisco, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, Utrensning...