Är man tillräckligt laddad inför kvällens fotbollsmatch när man under högläsningen av Mio, min Mio tänker att den där rosengårdsmästaren (Jum-Jums pappa) måste vara Zlatan. Den där Astrid - det hon inte har skrivit om är inte värt att läsa = )
Annars har det varit fullt av studentfixeri i dag. Elever som är lättade, elever som har svårt att ta ett sista farväl, elever som är glada i hatten och elever som njuter i fulla drag. Jag fick ett fint kort med rim och allt och på kuvertet hade de skrivit "Eftersom att vi tycker om dig så mycket, även fast du är en lärare". De har skrivit fel med mening, som en sista hälsning och vi skrattade genom tårarna när jag fick blommor och allt. Det var länge sedan jag kände så starkt för en klass jag inte är mentor för och just nu känns det vemodigt och tungt att inte få träffa den här skaran på samma sätt någonsin igen. Samtidigt är det underligt, för till hösten kommer de känslorna inte att finnas kvar.
Maken och min far byggde på altanen i går medan jag låg/satt och läste hela dagen. Ibland slängde jag iväg ett "hejja-hejja" eftersom jag tänkte att någon måste göra det också. Han är inte svår att förhandla med, min far, när det gäller timlön. Altanbygge 6 h = vill sköta barnen en fredagkväll och ta med dem och mormodern ut på fiske och stughäng. Helt okej kostnad för mig, som ska åka in till schtaan för kvällshäng med jobbrudarna. Det blir kvalificerat skitsnack, många glada skratt och en hel del mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar