Jag flyttade på en resårmadrass i går, tappade den på foten och mumlade länge och väl allsköns fula ord. Jag må säga pungbjörn och träskmonster när jag blir galen, men i mitt inre är det helt andra ord. Nåja. På foten, alltså, så i dag sitter jag med ett duktigt blåmärke.
I förra programmet av Mästarnas mästare visades en idrottsresumé om Stefan Schwarz och jag kommer osökt att tänka på Hasse & Tages Spik i foten. Vad är en resårmadrass på foten mot att bryta benet på fotbollsplanen? Schwarz ruskade lite på sig, försökte göra några rusher, men insåg att det inte var någon idé när benet bara lade sig i 90 grader. Vad är en resårmadrass på foten mot att slita av hälsenan och knappt haltande gå av planen? Vilken människa gör så?
Den där mannen ger mig fortfarande gåshud. Bilderna från englandsmatchen när det står klart att domarna mer bara är utplacerade för syns skull och Schwarz menar att man måste stå upp för laget, så föds den där känslan jag kommer ihåg att jag hade när jag såg fotboll under 90-talet. Jag tror, ta mig rackarn, att killen är en superhjälte. Han har superkrafter i alla fall, den saken är säker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar