Vintern har gått hårt åt mina äppelträd och det yngsta har två ganska stora grenar som brutits av under snöns tyngd. Jag beklagade mig på jobbet och var redo att begråta förlusten, när kollegan - den mycket entusiastiske biologen - oförstående tittade på mig.
- Inte ska det vara något problem.
Därpå följde en halvtimmes äppelträdsvård, med tre engagerade insatta, där det ritades, skissades och materialdiskuterades. Nu har jag följt deras råd och står med en stukad apel som förhoppningsvis ska klara sig. Men har jag gjort rätt? Gjorde jag tillräckligt djupt, men inte för nära (hur nu det skulle gå till)?
Jag skulle behöva ett journummer till ovan nämnda biolog. Jag har prövat att telepatiskt skicka ett nödmeddelande, men han har fortfarande inte hört av sig. Någonting säger mig att naturvetaren inte riktigt svarar på en sådan pseudovetenskaplig kommunikationsform, men jag är redo att ta till alla medel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar