Mina barn kompletterar varandra: den ene äter bara räkorna och den andra äter såsen. Ingen av dem äter potatisen. Sjuåringens näsa rinner som en vårflod och i går under valborgsfirandet gjorde han ett våroffer ner i hembygdsgårdens damm. Det var ena handsken som fick följa med när vi tävlade i stenkastning.
Bloggen har nytt utseende när man skriver inlägg och jag förstår ingenting längre. Det är svårt att navigera och jag får ingen överblick. Kanske är det därför inläggen inte direkt haglar in.
Läsplattan fortsätter att stärka sin ställning som favoritattiralj. Det är enkelt att ha den med, enkelt att ha den i handen, i knät, i sängen och alla bra svt-program som jag som småbarnsförälder missar på grund av tandborstning, tvättning och läggning kan jag enkelt ta igen på kvällen iförd hörlurar. Ingen störs av ljud eller ljus och man har ingen varm dator på täcket som riskerar att vi alla brinner inne om man skulle somna till.
Sedan går det ju så bra att läsa på den också. Därav namnet läsplatta, tänker någon då, och ja, så är det. Det är ju det jag använder den till främst av allt. Nu har jag läst Tove Alsterdals I tystnaden begravd och ska strax skriva om den i Bokgalleriet. En mycket välskriven bok! Den utspelar sig i Tornedalen och igenkänningsfaktorn är hög. Den är inte så hög när det gäller morden som har ägt rum, utan mer de delar som gäller att man håller reda på vem som är släkt med vem, att man vet hur stigarna går... och allt det där andra som Euskefeurat har fångat så bra i sången Det är hit man kommer när man kommer hem.
Sköna maj. Första maj. Vart tog april vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar