Mål, målare, måltorka

De rådande väderprognoserna har gjort att varenda kotte har klippt gräset i dag. Vi hade riktigt trevligt på vår gård och gjorde gemensam sak i att snygga till lite. Det var, utan att överdriva, en djungel där ute.

På morgonen åkte vi i väg till den sista utposten: en färgaffär som vi misstänkte hade riktigt miljöfarlig färg som skulle passa bra till de golv vi ska måla. Vi har velat fram och tillbaka i våra funderingar; lägga nytt golv eller måla. Helt nytt golv är hiskeligt dyrt, eftersom det är kök och hall som ska stoppa för både vinterkängor och bobbybilar.

Målandet av golven höll vi också på att lägga på hyllan eftersom maken kommer att jobba på ett sådant vis att det inte finns någon tid. Varför är jag rädd för att göra det på egen hand? Själva slipningen var nog mitt största skräckmoment, men det kommer vi att klämma in på gemensam tid.

Målan då? Vi pratade med en målare som var... Ja, antingen var han fantastiskt trevlig eller så hade han, som maken trodde, startat midsommarfirandet lite i förväg. Jag tyckte att han var fantastiskt trevlig = ) Han tog udden av våra ängsligheter och fick det att låta precis lika lätt som jag hoppas att det ska bli. -- Du gör bara så här och så här.
- Men måste vi inte göra så här också?
- Nej, varför det? Se bara till att tänka på det här.
- Och det räcker.
- Absolut.

Sedan packade vi upp allt vi behövde på disken och den trevlige målaren gick bestämt tillbaka med hälften av grejerna igen. Sedan gick han bak på lagret och gav oss samma saker, fast gratis. Snorbilligt, som fjortisen skulle säga.

Det här blir nog enda gången jag önskar mig måltorka, med andra ord. I helgen smäller det.