Jag har tagit farväl av min mentorsklass i dag. Inte bara av dem, utan av alla mina årskurstreor som gjort sin sista dag på gymnasiet. I runda slängar har jag vinkat av 75 elever i dag och det blev en fin tillställning med musik, mat, tal, presenter, skratt och tårar. Det är alltid så gripande att se dem uppklädda, uppspelta, förväntansfulla, tagna av stundens allvar och med en drabbande känsla av separationsångest.
Jag fick en sådan fiffig present av min klass: en fin osthyvel från Rabarber och en Västerbottensost. Var inte det en förträfflig present så säg?
Jag har haft mitt namn omnämnt på ett studentflak. En elev stavade fel och räddade situationen genom att tacka mig för tre års svenskundervisning. Vad kan man säga? IG är också ett betyg ; )
I och med att det är lögn att ta sig hem innan eleverna har snurrat omkring fyrtiosjutton varv runt stan passade jag på att sätta alla betyg för ettorna, vilket innebär att jag kan kompa ut lite tid på måndag. Förskolor och fritids har stängt för planering och barnen får följa med mig på jobbet. I förlängningen innebär detta att jag är mycket, mycket nära semester just nu. Några utvärderingar, några papper att skriva på, ett skrivbord att städa...
Man borde inte, men jag måste nämna värmen. Jag är både kokt och stekt och det är så fruktansvärt varmt inne i vårt hus. Så. Nu har jag nämnt det, men jag ska inte klaga. Jag säger bara att det är olidligt varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar