fredag 16 maj 2014

Gemensamma nämnare mellan romantiska böcker och Lennart


Om du vill veta den gemensamma nämnaren mellan Lucy Dillons Ensamma hjärtan och hemlösa hundar och Centerns valaffisch med "Det här här Lennart" så kan du titta in på Bokgalleriet.

söndag 11 maj 2014

Den här helgen

Det slår mig när jag sitter så här på söndagkvällen och funderar över vart helgen tog vägen, att jag varken har följt eurovision eller Mästarnas Mästare. Jag har nog tänkt att det ena klarar jag mig utan och att det andra kan jag se på play, men ni vet hur det blir och sen blir det inte av... 

Och visst klarar man - jag- sig bra. Det är inte samma sak att se det i efterhand. Det är som med allt annat: när jag har sett ett program vill jag helst diskutera det med någon annan. Om alla andra har sett det förra veckan är det få som vill prata om det senare. Samtidigt dränks vi i bruset av alla medier och både närminne och långtidsminne får stryka på foten. 

Pojken har spelat fotbollscup i helgen och det var väl där lördagen eventuellt inträffade. Snöfall, slask och allmänt skitväder vägdes upp av varma, trevliga och pratoföra människor. Vi föll i finalen mot ett lika fint lag som vårt eget och vi firade efteråt att vi vunnit ett silver. Tänk så många trevliga människor det finns, både på och utanför fotbollsplanen. 

Jag är nog sist på bollen som ser Glee. Tv-serien spelas upp från ett Netflix som har fått jobba hårt under den här månaden. Jag ser serier när jag tränar på crosstrainern, när jag lagar mat, när jag... Ja, lite så där innan jag somnar. Samtidigt har utmanat eleverna, årskurstreorna i religion, att mediefasta. Jag ska alltså inte göra det själv, utan utmaningen är helt och hållet deras. Då är det extra roligt att höra föräldrar på fotbollen som står och pratar om att deras barn inte har kunnat googla eller sitta ner och se på tv hur som helst under den här veckan. Eleverna, många av dem i alla fall, försöker. 

I övrigt är det nedräkning till resan som väntar i slutet av maj. Barnen längtar och jag längtar. Det är ett glädjeämne som är välbehövligt i nationellaprovrättningstider. Timlönen är riktigt usel just nu. Jag snittar på 65 timmar i veckan, eftersom antalet elever är tresiffriga och den totala pappersmängden är fyrsiffrig... Inte hjälper det att läkaren i Sunderbyn säger att jag inte får åka på solsemester eftersom "Do for hodcancer". Jag chansar. 

fredag 2 maj 2014

Kalmars jägarinnor

Sugen på språkligt fyrverkeri? Läs Tove Folkessons Kalmars jägarinnor. Kalmar beskrivs, där asfalten övergår till kullersten, som  att "stadskärnan var byggd av tålamod och riktiga män".

Om att vara på väg mot vuxenvärlden: "Hotet. Om att växa upp och bli till proteser - livlösa hjälpmedel för att få det hela att gå runt bara."

Om framtidsutsikter: "Vi är den deprimerade generationen. Vi kunde bli vad vi ville, men kom hem med en näve grus."

Om att möta gamla barndomsvänner: "Isärväxta som tjocka grenar i ett ädelt lövträd."

Mer om romanen i Bokgalleriet.

torsdag 1 maj 2014

Låt Maria stanna i Sverige!

Jag har aldrig gått med i en manifestation förr. Därför känns det bra att den första fick bli ett ställningstagande för att lilla Maria ska få stanna i Sverige. Det är inte bara tanken som räknas, utan handlingen kanske ännu mer.

Lagen som träder i kraft i juli innebär att barn som är omhändertagna av sociala myndigheter inte ska utvisas. Tänk er att sitta i den skarven. "Synd att du kanske inte är kvar här då." Eller?

När jag och pojkarna åkte in till stan frågade jag dem om de förstod vad vi skulle göra. Han som blir tio år i år förstod. Han som är sex, not so much. Jag förklarade och när jag var klar satt han tyst en lång, lång stund. När han talade darrade hakan:
- Oj vad Thea (fostersystern) ska bli ledsen då!

Jo.

tisdag 29 april 2014

Ett Sverige jag skäms över.

Den tvååriga flickan i byn har fått sitt tredje avslag och kommer alltså att bli utvisad från Sverige. Hon hämtades från Skellefteå BB när hon var sju dagar gammal och har bott hos Lisa och Jens sedan dess. Hennes föräldrar kan inte ta hand om henne: mamman är sängliggande, apatisk, och behöver vård dygnet runt. Pappan vårdas på psykiatrin efter det senaste avvisningsbeskedet. Från beslutsfattarnas håll menar man att det finns vård och barnomsorg i hemlandet, t.ex. i form av barnhem. I Armenien. Googla barnhem i Armenien. Gör det. När du har gråtit klart kan du fundera över det här.

Sverige ratificerade Barnkonventionen, eller FN:s konvention om barnets rättigheter, 1990 utan några reservationer, men har inte antagit konventionen som gällande lag. Tittar vi på grannlandet Norge så antog de lagen 2003 och barnkonventionen ska ha företräde vid konflikt med andra lagar.

Något av det värsta är att en lag i Sverige träder i kraft i juli som, om den gällde redan nu, skulle kunna innebära motsatsen till det här beslutet. Då skulle det kunna ses som en självklarhet för familjen och lilla Maria att stanna. Pappan har blivit torterad och mamman och Marias bror har blivit misshandlade. Familjen kan inte bevisa att det här har hänt, vilket används mot dem. Det skulle vara svårt i Sverige att bevisa - pröva då att bevisa att det har hänt i Armenien.

I barnkonventionen kan man i tredje punkten läsa att Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Barnkonventionen, punkt 20: Ett barn som berövats sin familjemiljö har rätt till alternativ omvårdnad. Punkt 22: Ett flyktingbarn har rätt till skydd och hjälp. Punkt 26: Varje barn har rätt till social trygghet. I Sverige har vi gjort de här formuleringarna tandlösa.

Migrationsverket är säkert obefogat utskällt på många sätt. Det finns säkert många humana och hårt arbetande människor som förtjänar mycket mer erkännande än vad de får. Det är säkert många som gråter sig till sömns på kvällarna för att allt känns hopplöst. Det finns säkert många som inte gråter längre, vilket kanske är värst av allt.

Sedan finns det de som tittar ner på ett papper och ser ett namn. Ett namn, men inte en människa. Det finns också de som skålar i bubbel och firar med tårta och just nu känns det som om det är en sådan hop människor som har fattat det här oerhört tragiska beslutet.

Det handlar inte om vem som helst, utan det handlar om någon som bor bakom knuten (glesbygdsmässigt sett). Det handlar om ett Sverige som jag inte känner igen och det handlar om ett Sverige som jag skäms över.

lördag 26 april 2014

Fördelarna med en kollaps

Fördelarna med en kollaps, av Jonathan Tropper. Rolig och underhållande, men samtidigt med en tyngd av livets ändlighet. Mer om den i Bokgalleriet.


torsdag 24 april 2014

Småskottande

Jag unnade mig en kort promenad på lunchen i dag och passerade en byggarbetsplats. Där rådde febril verksamhet med maskiner som brummade och män i väst som hojtade. En äldre man gick omkring med en spade i handen, stannade upp, skottade lite grus, gick vidare och stannade. Han tittade bort en 20-30 meter och gick tillbaka för att skotta lite på ett annat ställe. Jag, som står där vid sidan om, har ju ingen aning om ifall de där småskottningarna spelar någon roll eller ej, men samtidigt tror jag att den där mannen i väst visste precis vad han gjorde.

Tjugo minuter senare hade jag fått lite sol och lite luft (och lite sushi) när jag återvände till mitt arbete. Jag gick (utan väst) och hojtade ett hej till någon, höll upp en dörr för två elever, blev stannad av två andra elever som bad om hjälp. Jag gick tillbaka en 20-30 meter och pratade med en kollega innan jag gick mot mitt arbetsrum. I korridoren låg en tomflaska som jag plockade upp och kastade i soporna. Det slog mig då att mitt jobb kanske inte är så olikt byggarbetarens. Man hojtar lite, skottar lite. Man vet inte om det egentligen hjälper eller gör någon skillnad, men jag vet i alla fall vad jag gör och varför.

I går skulle jag ha lektion med 30 teknikettor, alla är grabbar, och lektionen skulle börja 9.15. Klockan 9.13 satt samtliga på plats, utrustade med papper och penna. De är fantastiska och det är så roligt att gå till dem, varenda gång. Det är sådant jag måste tänka på när jag ska förklara vad mitt jobb går ut på.

Att man sedan måste säga saker som: - Herman, ställ ner Oscar! - det är en annan historia.