Sugen på språkligt fyrverkeri? Läs Tove Folkessons Kalmars jägarinnor. Kalmar beskrivs, där asfalten övergår till kullersten, som att "stadskärnan var byggd av tålamod och riktiga män".
Om att vara på väg mot vuxenvärlden: "Hotet. Om att växa upp och bli till proteser - livlösa hjälpmedel för att få det hela att gå runt bara."
Om framtidsutsikter: "Vi är den deprimerade generationen. Vi kunde bli vad vi ville, men kom hem med en näve grus."
Om att möta gamla barndomsvänner: "Isärväxta som tjocka grenar i ett ädelt lövträd."
Mer om romanen i Bokgalleriet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar