Obra och o-okej att sätta mask på metkrok och att kramas

Jag sitter och försöker få till olika funktioner i iTunes, men blir alldeles galen. Hur ologiskt får man bygga upp sådana här program? Det finns ingen rim eller reson i någonting. I förra versionen ställde jag in olika prenumerationer på podcast, men det är lögn att få till det nu.

Dagen som gått har bjudit på underbar utflykt till barndomsvattenfall, mete i liten sjö samt laxmiddag med lyxtillbehör.

Nu sover både barn och make och jag har fått slängpussar och riktiga kyssar från alla män i mitt liv (vilket alltså är samtliga manspersoner i det här huset. Några andra män i mitt liv finns inte. Inte som får ge mig kyssar i alla fall.)

Att jag laddar min iPod är ett säkert tecken på att sommaren sjunger på sista versen. Nu ska jag lyssna på alla sommarpratare jag missat, vilket är alla, och jag ska lyssna på ljudböcker på väg till och från jobbet. Det blir nog bra. Sedan är det det här med att börja om att jobba. Det känns okej. Det är kramandet med människor jag inte brukar krama som blir o-okej. Obra. Det är en av de saker i mitt liv jag är larvig med, förutom att jag inte klarar av att sätta metmask på metkrok.

Lördagsonsdag?

Fotbollscup med sexåringarna är ungefär hur roligt som helst. Alla hejdlöst roliga kommentarer gör att det snurrar i huvudet. När tränaren försöker berätta för de små fotbollsspelarna att det är viktigt att komma ihåg att vara koncentrerad hela matchen suckar en utav dem och säger att hon är kissnödig. En annan gäspade och berättade att hon ville sova.

Med två treochetthalvtåringar får man veta vem som har en snippa och vem som har det inte, man får veta hur man ser ut och man får förklara varför man ser ut som man gör. Det handlar väldigt mycket om uttseende och varför man låter som man gör.

Döngenvild. Dyngsvild. Mannen på Mekonomen önskade i går en trevlig helg och jag undrade varför han gjorde det en onsdag. När det var fredag, alltså. Så kan det gå. Vart tog juli vägen?

Fyrabarnsförälder för en kväll

Bilar 2 i 3D. Jag och maken proppade en minibuss full med egna och andras ungar för att tillbringa två timmar i biomörker. Barnen tyckte att filmen var riktigt, riktigt bra medan jag och min signifikante andre tyckte att den var riktigt, riktigt dålig. Eller, Maken får nog inte uttala sig eftersom han somnade.

Jag vet inte om jag kan uttala mig heller, eftersom jag har hjälpt barn med godispåsar, uttappade godisar, att skruva upp korkar på alldeles för stora flaskor, att förklara vilken av bilarna som är ond eller god, förklarat varför filmen är så lång...

Att vara fyrabarnsförälder verkar jobbigt. Man borde ha en arm och ett par ögon per medföljande barn...

Tjoho för torsdag

Lek x 1000 för barnen.
Kaffe x 100 för vuxna.

Sommaren verkar aldrig ta slut, men det är så härligt eftersom den blir så lång. Barnen är dödströtta, men på ett tillfredsställt och behagligt sätt. Min treåring fortsätter att testa mig för att se hur länge han kan hålla på innan det blir skarpt läge. Jag är envis, men ta mig rackarn, den där lilla ungen är snäppet värre. I dag har jag dock vunnit, två gånger, utan att tappa humöret. Han satt alltså i trappen i en timme och en kvart och hävdade att han hade vuxit fast. Jag duschade och åt frukost, medan han ropade på hjälp och ville att jag skulle bära honom. Man kan ju tänka då att det vore enkelt att bara bära ner honom, men gör jag det stannar det inte där. Då kan han inte ta på sig skorna, klä på eller av sig själv, äta själv... Tar man striden på morgonen så sköter han sig själv resten av dagen.

Äntligen är maken hemma, så nu har vi förhoppningsvis fyra hela dagar tillsammans.

När jag blir stor och är agent

- Alltså, när jag bli stooor och är agent, då ska jag fånga en örn. Sen ska jag stoppa den i en låda.

Bara så ni vet. Detta är vad som väntar treåringen i det kommande yrkeslivet. Sexåringen himlar med ögonen och suckar.

- Jag ska inte bli agent. Jag ska bli lastbilschaufför eller brandman.

Bajsstöttning

Stockholmarna har anlänt och trots att det gått ett år sedan barnen senast träffades är det som om det inte förflutit någon tid alls. Det är snarare så att de fortsatte där de slutade: den gamla Brio-spisen åkte fram och soppan som sattes på kokning förra sommaren var nu färdigkokt.

Sonens fotbollslag vann en övningsmatch i grann-grannbyn med 8-0 och moster fick vara stand-in eftersom jag hade bokklubb. I bokklubben avhandlades Niceville, som vi alla var positivt inställda till.

Nu är det trötta barn som slutit sina blå. Yngste sonen behövde göra nr 2 innan han somnade, men han var så trött att jag fick stötta upp hans huvud med min hand för att han skulle orka sitta upprätt och bajsa färdigt. En moder måste göra vad en moder måste göra.

Det mörknar ute och det är både skönt och skräckinjagande. Med det här tempot på dagarna borde det vara dags att fira jul om två veckor?

Gaaaah! ...rdiner

Alltså. Om Gud ville att man skulle ha gardiner hade han väl skapat fönster med tyg och allt redan från början?

!
?
!
?
!
?