Äntligen...

...är garderoben med sommarkläder urstädad och inredd med vintergrejer i stället.

...har snön kommit lite mer på riktigt så att det blir lite ljusare men framför allt mycket tystare ute.

...verkar magsjukan ha lämnat vårt hus för den här gången.

...är huset städat så att det nu går att gå på golven i stället för att vada genom leksaker och magsjukekläder och sängkläder.

...är kameran rensad från över ett år gamla kort. Undrar bara när den där framkallningen kommer att bli av.

Äntligen.

Rör du McGyver så dör du

Jag tänkte göra reklam för den här killen, Niclas Wikström, som i dagarna ger ut en bok tillsammans med Christian Albinsson och Fredrik Söder. Jag har förhandsbokat den på bokus och tänkte att du också vill göra det?

Jag känner inte till Albinsson eller Söder, men kan gå i god för Niclas. Han är killen som varit med om det mesta, funderat över det, hånat det, gjort sin egen tolkning av det och lever efter det.

Här är det 90-talet som ska dissekeras. Först tänker jag "Va? Redan? Nittitalet lämnade vi ju förra året", men sedan slår det mig att jag inte är 20 år längre. (Tack och lov.) Jag vet ingenting om boken, förutom att McGyver avhandlas i någon mån. Jag har lovat författaren i fråga att jag inte kommer att vara nådig ifall de går hårt åt Uppfinnarhunken, men Niclas kunde försäkra mig om att inget ont kommer att sägas om McG.

Julklappstips kanske? Det lackar...

Ögondroppar som räddar liv?

Snart-sexåringen leker doktor och kommer med plaststetoskopet i högsta hugg.
- Jag ska lyssna på ditt hjärta. Om det slår det fortaste det kan så kan det hända att du dör.
Okej, ingen press alltså. Den unge doktorn konstaterade att hjärtat mycket riktigt slog det snabbaste det förmådde, så han tittade beklagande på mig.
- Jaha. Jag ska se vad jag har här.
Han rotade runt i sin väska tills han hittade det han letade efter.
- Här. Om du tar de här ögondropparna så överlever du.

Skönt. Vilka fantastiska ögondroppar.

Dagens bojkott:
- Nimbys värld. 110 kr för en hamburgare. 40 minuters väntan när det bara är två personer före i matkön. Undvik.

Balans för hemskheters

Jag sitter och tänker att det kanske är dags att bli lite mer realist än pessimist. Visst, äldste sonen fick magsjuka, men det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit pest. Visst, det blir några sura dagar under ett lov, men hade jag varit tacksam om han fått sjukan mitt under en vanlig vecka? Visst, jag tänkte arbeta hemifrån onsdag och torsdag och ha barnen på dagis - komma i kapp, starta upp nytt, planera och producera, men istället fick jag åka in till jobbet och träffa en underbar människa. När jag har suttit ner med henne känner jag mig klokare och gladare. Med en pappa som ordnar barnpassning och en mamma som ordnar lokal och bak för ett förestående sexårskalas kan den jagade delen av mig slå av på tempot. Visst, jag har en arbetslös make, men han är ju inte arbetslös. Vi klarar oss jättebra. Visst, vi har ett bilskrälle som måste avrostas, men jag tar mig från A till B rätt geschwint.

En läkare sade en gång att många är övertygade om att man kan tänka sig sjuk, att man blir sämre eller tröttare av att tänka negativt. Han var förbluffad över att man inte lade ner lika mycket tid på att tänka sig frisk.

Djupt rotad i den norrbottniska myllan ligger kanske inte den käcka, glättiga stilen mig närmast om hjärtat. Jag är nog snarare lite karg, men det växer ingen mossa på mig.

Som tigerbalsam för själen

VAB är som tigerbalsam för själen. Det river och sliter att se sin unge plågas och må dåligt, men det blir varmt och ömt när han vill krypa nära för att få tröst när han har det jobbigt. Vad spelar det då för roll att han luktar magsjuka?

Blekare barn får man leta efter, men med en trettioåttagradig feber mot lunchtid kom färgen tillbaka på kinderna. Med posten kom ett litet paket med dyra små plastklumpar: Gogo-figurerna har gjort sitt inträde i vår familj. Sonen blev överlycklig och har burit omkring på dem hela dagen. Sju stycken för 129 kr. Made in China. Någon tjänar oerhört bra på de där tingestarna. Ytterligare ett gäng Gogosar är inropade på Tradera och torde anlända i morgon. Sedan får det vara bra.

I övrigt har här byggts kojor, lekts med bilar i havregryn, ätits glass, sovits middag, ätits middag (och tack och lov inte kräkits upp middag), setts på tv, badats, byggts pussel, ritats, lagts pärlbrickor, byggts med lego och lästs sagor.

Jag tror att de är mer aktiva när de är sjuka än när de är friska.

Fascination

Lillebror tittar fascinerat på när storebroren kräks.

Storebror tittar fascinerat på sin spya:
- Mamma. Är det det här vi åt i går?

Jo. Det är det.

Magsjuka - Placebo forte

Antingen provspelar min son för rollen som barnet i Exorcisten, eller så har han fått magsjuka. Kvällsmaten tvättas i detta nu i 90 grader tillsammans med lakanet som den kom upp på. Nu ligger sonen på en madrass framför tv:n och harklar fram att han mår bra. Han är helt genomskinlig, skakig och begynnande febrig, men försäkrar att han kan åka och bada med fritids i morgon.

Nä, men om man skulle ta och bryta ihop lite då på direkten och sedan gå vidare. VAB istället för gymnasiereformer och nya kursbeskrivningar.

Jag är långt ifrån hypokondriker. Snarare tvärt om. Jag tror aldrig att jag är sjuk, inte ens när urinvägsinfektionen vandrar upp i njurarna eller när dubbelsidig lunginflammation konstateras efter en och en halv veckas hög feber. När maginfluensan härjar slår Placebo Forte in och jag får genast ont i magen, blir illamående och identifierar minsta magkurr till en begynnande konvulsion. Pragmatisk som jag är skulle jag gärna vilja beställa min magsjuka så att jag får den nu på direkten och inte om en så där tre dagar när jag verkligen vill vara ledig och hinna vila upp mig. Om magen själv får välja...