Om du var vaken...

...skulle jag ge dig allt det där... ni vet som sången säger.

Vaknade av att femåringen ropade. I stället för att komma och lägga sig hos mig tidigt på morgonen som han brukar hade han gått och lagt sig hos tvååringen och således väckt honom. Där låg de och kramades och småfnittrade. Det var vackert och mysigt. I ungefär två minuter. Sedan kom första fräsningen:
- Gör inte så, du tar ju allt täcke!
- Men jag vill!

Jag tvingade fram en separation dem emellan och gick och lade mig i tron att de lekte i var sitt rum. Sedan vaknar jag av att tvååringen står vid sängkanten.
- Mmm, luktar gott!
Öppnar ett öga och ser att hela han är insmord i nattcreme. Han luktade faktiskt gott.

Listigt

Tvååringen återvände från besöket från farmor (som bor granne) för att hämta nappen och filten.
- Aldrig, sa jag. I så fall får du lägga dig på soffan här hemma, men du får inte gå upp till farmor så där.
- Nä, ja går nu.
- Inte det. Då får du stanna hemma.
- De kan du glömma.

Det är tur att hans ögon plirar och lyser när han säger det. Tänk om tretton år när han säger samma sak, eller någonting ännu värre. Jag bävar.

Någonting har farit i mina barn och de är som förbytta. De sparkas, slåss, rivs, retas, puttas, petas, pillas, killas och är allmänt öuggLi vä voradder och är sååå billiga just nu. Till slut fick jag nog och skrek rakt ut. Tvååringen bara ler stort och säger:
- Mjaaaaaou.

Skämtar och skäms

Femåringen har varit galet irriterad på sin lillebror i dag och då har lillebror inte ens retats någonting i dag. Barnens lillkusin är överlämnad i vår vård och han tittar storögt på den fräsande irritatorn.
- Men nu får du sluta låta så där! Jag skäms över hur otrevligt du låter, sa jag till slut.
- Men mamma, de gö inge nå att han sämtar, säger lillebror oberört.

Nåja. Det fick den femårige att le en halv sekund i alla fall.

Bokvinnaren är...

Boklottningen har genomförts. Övervakaren (maken) jobbade och sonen fick vikariera. Han drog lotten som visade namnet...

Drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr (trumvirvel)

Andreas!

Via Facebook har Andreas och jag pratat om böcker och bokläsning, klassiker vs spänningsromaner, vad man bör ha läst och vad vi inte orkar öppna. Det blir spännande att se vad du tycker om den här.

Letar synonymer

Jag letar, söker, spanar, kollar, spejar, försöker finna, eftersträvar att hitta och spårar efter makens mobilladdare.

Nu önskar jag bara att jag kunde hitta, finna (blanda inte ihop de två!), anträffa, påträffa, få tag i, upptäcka, ramla över, snubbla på, få syn på ovan nämnda tingest.

Hjälp önskas, ej av språkbegåvade med fler synonymer till ovan nämnda verb, däremot gärna av synsk person att återbörda laddaren till dess ägare. Laddaren bör inte ha lämnat varken län eller landskap. Laddaren sågs senast prydligt ihoprullad på ett sängbord och var vid tillfället klädd i svart med en svart sladd fäst vid den svarta lilla fyrkanten som ska sitta i väggen. Längst ut fanns också en svart pigg, nästan obehagligt liten, som ska stickas in i telefonen. Laddaren svarar på namnet Nokia.

I-bil-sittande karlar

Varför sitter så många karlar kvar i bilen medan kvinnan handlar? Jag borde blunda hårt och se åt ett annat håll, men jag blir alldeles febrig av irritation.

Hästarna, alla 24, har åkt hem så nu känns det som att sommaren verkligen är över. Det var nog sista sommaren de gick på grönbete framför vårt hus. Om vi sover med öppet fönster ser det ut som om jag har gått lös med gummiklubba på min man; han är röd, svullen, kan inte andas, ser ut att ha gråtit Lille-Skutt-tårar hela natten och stapplar omkring av allergi. Vilket jag har hört att man kan göra just av att ha blivit slagen med en gummiklubba.

Många böcker trängs framför ögon och i öron. I öronen spelar Sara Kadefors "Borta bäst" som inleds med att man får lära känna en kvinna som bor i sin bil utanför IKEA, hur hon passar på att få gratis kaffe innan de öppnar och hur den nystädade dubbeltoan gör henne lycklig innan hon går och lägger sig i ett fult utställningsexemplar av en furusäng så hon kan sträcka på sig en stund. Vilken jättelång mening! Framför ögonen är det "Kokongen" av Anette Kindahl som bläddras igenom på datorn. Den fanns på e-lib och är rätt behaglig att läsa på skärmen. Det är en berättelse om en antikvarie som flyr livet genom att fördjupa sig i andras historia och boktiteln är således hela tiden en påminnelse om den genomsyrande symboliken.

I övrigt snurrar livet på med potträning och hallonätning, lunchmödor och kvällsmackor, med jobbande make och annalkande slut-på-semester-ångest. Och ute blåser det.

Ute blåser sommarvind

Ute blåser det.
Den här sommaren har det blåst. Och regnat. Och varit varmt.
Under tiden det har regnat och varit varmt så har det också blåst.

När det, mot förmodan, har varit nästan stiltje på gården har det varit nästan olidligt varmt och vi har därför åkt till badstranden. Där det har blåst.

Jag tycker inte om blåst. Jag har kvar småbarnsreflexerna och kan inte andas om det blåser rakt på mig. Det är inte så praktiskt, om man nu inte ska gå på babysim med mig. Tro det eller ej, men det är ingen som går med mig på babysim.