Så nu spelar de innebandy ute på altanen. Snön har de fått skotta bort. Sedan letade vi klubbor. Därefter bollar. Hittade inga (hela) bollar så jag eltejpade igen ett par tomma snusdosor som fick agera puckar. Elvaåringen sur, jamen nanting.
Kokade potatis till middag och kände mig vuxen. Potatis ger många vuxenpoäng i det här huset. När jag skulle tillaga fisken insåg jag att vi inte hade köpt någon. Sjuochetthalvtåringen hade stått och gjort fisksås under min guidning och det tog tre gånger så lång tid som om jag hade gjort det själv. Hittade fiskpinnar i frysen och kontrollerade aldrig ens hur gamla de var. Det känns ännu värre eftersom jag inte äter dem själv.
Har suttit och klickat på Försäkringskassans hemsida i dag. Alltså, jag är bara svensklärare... Hälften av frågorna förstår jag knappt, och när jag har svarat på en tycker jag att de frågar exakt samma sak i nästa. Beskriv med dina egna ord, max si och så många tecken. Kanske är mitt yrke min akilleshäl: jag tolkar in för mycket i vad jag tror att de frågar efter. Tittar sedan på vad två av varandra oberoende läkare har skrivit om min åkomma och tycker själv att det låter som två helt olika sorters åkommor. Sedan beskriver jag och tycker att det låter som en tredje. Det är inte underligt att Försäkringskassan är under hård press: de ska vara sjukintygsexegeter och jag misstänker att den expertisen inte direkt står formulerad i deras arbetsbeskrivning.
I ett fåfängt försök till avslappning satte jag igång en stickning, men har rivit upp så många gånger nu att hela nystanet ser ut att ha åttitalspermanentat sig. Det är en sådan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar