Gemensamma nämnare mellan romantiska böcker och Lennart

Om du vill veta den gemensamma nämnaren mellan Lucy Dillons Ensamma hjärtan och hemlösa hundar och Centerns valaffisch med "Det här här Lennart" så kan du titta in på Bokgalleriet.

Den här helgen

Det slår mig när jag sitter så här på söndagkvällen och funderar över vart helgen tog vägen, att jag varken har följt eurovision eller Mästarnas Mästare. Jag har nog tänkt att det ena klarar jag mig utan och att det andra kan jag se på play, men ni vet hur det blir och sen blir det inte av... 

Och visst klarar man - jag- sig bra. Det är inte samma sak att se det i efterhand. Det är som med allt annat: när jag har sett ett program vill jag helst diskutera det med någon annan. Om alla andra har sett det förra veckan är det få som vill prata om det senare. Samtidigt dränks vi i bruset av alla medier och både närminne och långtidsminne får stryka på foten. 

Pojken har spelat fotbollscup i helgen och det var väl där lördagen eventuellt inträffade. Snöfall, slask och allmänt skitväder vägdes upp av varma, trevliga och pratoföra människor. Vi föll i finalen mot ett lika fint lag som vårt eget och vi firade efteråt att vi vunnit ett silver. Tänk så många trevliga människor det finns, både på och utanför fotbollsplanen. 

Jag är nog sist på bollen som ser Glee. Tv-serien spelas upp från ett Netflix som har fått jobba hårt under den här månaden. Jag ser serier när jag tränar på crosstrainern, när jag lagar mat, när jag... Ja, lite så där innan jag somnar. Samtidigt har utmanat eleverna, årskurstreorna i religion, att mediefasta. Jag ska alltså inte göra det själv, utan utmaningen är helt och hållet deras. Då är det extra roligt att höra föräldrar på fotbollen som står och pratar om att deras barn inte har kunnat googla eller sitta ner och se på tv hur som helst under den här veckan. Eleverna, många av dem i alla fall, försöker. 

I övrigt är det nedräkning till resan som väntar i slutet av maj. Barnen längtar och jag längtar. Det är ett glädjeämne som är välbehövligt i nationellaprovrättningstider. Timlönen är riktigt usel just nu. Jag snittar på 65 timmar i veckan, eftersom antalet elever är tresiffriga och den totala pappersmängden är fyrsiffrig... Inte hjälper det att läkaren i Sunderbyn säger att jag inte får åka på solsemester eftersom "Do for hodcancer". Jag chansar. 

Kalmars jägarinnor

Sugen på språkligt fyrverkeri? Läs Tove Folkessons Kalmars jägarinnor. Kalmar beskrivs, där asfalten övergår till kullersten, som  att "stadskärnan var byggd av tålamod och riktiga män".

Om att vara på väg mot vuxenvärlden: "Hotet. Om att växa upp och bli till proteser - livlösa hjälpmedel för att få det hela att gå runt bara."

Om framtidsutsikter: "Vi är den deprimerade generationen. Vi kunde bli vad vi ville, men kom hem med en näve grus."

Om att möta gamla barndomsvänner: "Isärväxta som tjocka grenar i ett ädelt lövträd."

Mer om romanen i Bokgalleriet.

Låt Maria stanna i Sverige!

Jag har aldrig gått med i en manifestation förr. Därför känns det bra att den första fick bli ett ställningstagande för att lilla Maria ska få stanna i Sverige. Det är inte bara tanken som räknas, utan handlingen kanske ännu mer.

Lagen som träder i kraft i juli innebär att barn som är omhändertagna av sociala myndigheter inte ska utvisas. Tänk er att sitta i den skarven. "Synd att du kanske inte är kvar här då." Eller?

När jag och pojkarna åkte in till stan frågade jag dem om de förstod vad vi skulle göra. Han som blir tio år i år förstod. Han som är sex, not so much. Jag förklarade och när jag var klar satt han tyst en lång, lång stund. När han talade darrade hakan:
- Oj vad Thea (fostersystern) ska bli ledsen då!

Jo.