Svär du som får...

"Svär du som får!" Orden ska ha yttrats på en fotbollsplan en gång i fordom. I dag har orden också yttrats. Det är märkligt med språk och ord. Jag är generellt emot svärande och i synnerhet emot fult språk i form av t.ex. könsord och skällsord som anspelar på mentala och fysiska handikapp.

Samtidigt är livet bra märkligt. I dag har jag till exempel blivit glad över att en vän, ni vet en sådan där som står bergfast på ens sida trots att det både stormar och åskar, yttrade orden "Förbannade idiotjävel." Det är en riktig vän. Tack för det C.

Sedan finns det en S som aldrig höjer rösten, men rackarns: när lejonet ryter står buffeln stilla. Plötsligt kom en M också som överraskande sa alla de där sakerna som jag valde att inte säga. Jag tog min kopp och gick istället. För tio år sedan hade jag också rutit. Jag hade antagligen gråtit lite också. Nu suckar jag trött och känner att jag har gett upp lite. Det är nog det värsta av allt.

Den här dagen har varit en riktigt pissdag men jag är oändligt tacksam över alla fantastiska människor i min närhet.