Jag lär mig att spela trumpet, till familjens stora glädje. Jag har lånat pappas trumpet och sonen hyr en genom kommunala musikskolan. Sonen har 20 minuters lektion varje vecka under skoltid och jag har hittat youtubeklipp där en mycket pedagogisk man förklarar att man inte kan förvänta sig att det ska låta bra direkt. Nåja, det hade han ju ganska rätt i.
Men så roligt det är! I dag har jag ackompanjerat sonen på pianot medan han spelade sin läxa. Snyggt lät det och det är svårt att förstå hur snabbt han lär sig. Sedan spelade han halvnoter och jag spelade fjärdedelar, allt i trumpetiskt samspel. Efter det bytte vi melodislinga med varandra och snyggt lät det också!
Jag förstår greppen och jag förstår greppet (även om jag till en början höll i trumpeten som gällde det livet) men det jag inte kan förstå är andningen. De korta melodierna sonen har i läxa är inga problem på två andningar, men sedan då? Blinka lilla stjärna är en plåga. Det går bra i två tredjedelar av sången, men sedan har jag för mycket luft i lungorna och jag förstår inte hur jag ska kunna göra mig av med den och samtidigt hinna börja spela på sista stroferna.
Jag måste alltså googla andningsteknik i trumpetspel endera dagen, för jag har prövat allt jag känner till hittills: profylaxandning och körandning samt vardagsandning (ni vet den där man gör utan att man tänker på det), men ingenting fungerar. Jag slängde ut en fråga om andningen på facebook, där det finns en del trumpetandningskännare, men de svamlade bara till svar. Googla it is, alltså.
2 kommentarer:
Jag fick en tenorsax, en önskan, på min sextioårsdag och var anmäld till kommunala musikskolan. Har blivit kvarsittare och är inne ppå mitt åttonde år. Snart kanske jag blir med i 10-åringsorkestern.
Men så roligt! Egentligen ska man ju lära sig under någon annans kunniga ledning. Kanske en anmälan vore på sin plats?
Skicka en kommentar