Jan i Skrolycka är inte Divergent.

Jag önskar att jag läste litteraturvetenskap vid ett universitet med ett åtminstone halvfint renommé. Jag önskar att jag var en elev i startgropen för att skriva en B- eller C-uppsats. Jag önskar att jag då kunde plocka fram sex böcker: de tre delarna i Hungerspelen-serien och delarna i Divergent-trilogin, detta för att göra någon sorts jämförelse mellan tuffa tjejer i dystopiska romaner.

Det här scenariot är omöjligt av minst två olika anledningar. 1. Tredje delen i Divergent-serien har inte utkommit ännu. 2. Jag kommer inte att läsa litteraturvetenskap en gång till. (Kuriosa: jag fick inte välja uppsatsämne när jag skrev min C-uppsats utan blev tilldelad att utreda fadersrollen i Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien. Inget ont om Selma, hon har ju blivit avbildad på en tjuga och allt, men... Kejsarn av Portugallien är inte Hungerspelen. Jan i Skrolycka är inte Divergent. Man kunde önska att han var lite divergent, men... nej.)

Är jag bitter? Det allra minsta? Inte alls! Jag ser det istället som mitt uppdrag att lyfta den annars så bespottade fantasygenren för att sälja in den hos både läsvilliga och läsovilliga människor med uppmaningen att se det geniala i en dystopi som handlar om kärlek, gemenskap, rädsla och utanförskap. Lite pondus borde jag ju ha? Jag menar: man är väl inte legitimerad lärare för intet? Mer om detta i Bokgalleriet. Inte om att jag är legitimerad då, utan mer om boken.