Den som inte har läst den här boken och som har tänkt göra det kan sluta läsa här, för det kan hända att jag avslöjar någonting som du inte vill veta om du ska läsa boken. Om du däremot har läst boken så bryr du dig inte om det och om du inte tänker läsa boken alls så är det direkt meningslöst att fortsätta läsa det här inlägget.
Michael Connelly är en av få kriminalförfattare som fortsätter att fängsla mig. Jag har sagt det förr och skriver det igen: han har hög lägstanivå. Harry B är tillbaka, nu med femtonårig dotter som sms:ar och himlar med ögonen åt sin hängivne snut till pappa. Det funkar. Harry B är lite ensam men träffar en kvinna som ändå försöker rädda den del av världen hon själv lever i. Han har en attrationskraft, det måste erkännas. Det funkar. Harry B har gamla fiender och det är inte skurkarna bakom galler, utan skurkarna i kommunfullmäktige. De drabbar samman igen och det funkar.
Jag ser en öppning här. Harry Bosch är lite grann inne på det där klassiska tänker "I'm too old for this shit" och hinner med en del självtvivel innan han kommer på att han faktiskt vill fortsätta med de här kalla fallen, "cold cases", som han utreder tillsammans med sin kollega. Han har fem år på sig om inte hans gamla nemesis kommer att sätta käppar i hjulet för honom. Om det då skulle vara så att det faktiskt finns en utmätt tid för Harry B så verkar det introduceras en avkomma som redan visar fallenhet för faderns yrke. Intressant.
Omslaget ser ut som minst sju av hans andra böcker. Innehållet skulle kunna vara minst tre andra böcker, men ändå finns det framåtrörelse och nya intressanta vinklingar. Jag gillar Harry och vill gärna följa honom några bladvändare till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar