lördag 23 augusti 2014

Hon är här nu.

Hon är här nu. Tavlan. Det var tänkt att bli Stolthet och fördom men den var ohjälpligt slut och skulle inte komma in inom en snar framtid. Valet föll på mitt andraalternativ, Övertalning.

Tavlan är 70x100 cm och föreställer huvudmotivet i Övertalning: skeppet som seglade och Anne som stod kvar.

Jane Austen. Eller Pain Austen, som min man behagar uttrycka sig.

onsdag 13 augusti 2014

Sorg

Jag läser ett citat om sorg och fastnar för "Mitt minne älskar dig. Det frågar efter dig hela tiden". Ett annat lyder "Sorg är kärlek som har blivit hemlös". Det är vackra ord som är aktuella i dag. Efter ett dödsbud på morgonen kommer det över mig hela tiden, påminnelsen att en människa inte längre finns hos oss.

Samtidigt detta märkliga: att man påminner sig själv om att leva mer i nuet, att säga de där sakerna man riskerar att inte få sagda, att gå barfota mer och så vidare. Man säger carpe diem men ska bara handla först. Och tvätta. Och städa. Och... Kanske borde  man försöka jobba mer på att fånga dagen i tvättstugan eller på Ica.




söndag 10 augusti 2014

Saltoluokta

Vi har levt i vad som närmast kan beskrivas som kollektiv de senaste veckorna. Det är systeryster och broderroder som varit uppe och hälsat på. Det har varit vuxna och barn, sällskapsspel, bad och badkläder, loppisar och stadsturer - och en massa, massa mat. Vi är inte sådana som äter en krämlunch när vi är tillsammans. När vi väl sitter där allena, då åker krämen fram. Och oj, så gott det kan vara med icke-mat.

Sommarens höjdare, i dubbel bemärkelse, var resan till Saltoluokta. Tänk. Trettio mil och så vackert och så annorlunda. Ett och samma berg, men i olika skepnad och skiftningar för varje timme. Det har varit otroligt mäktigt och fantastiskt roligt. Jag vet att det går inflation i superlativen, men det är svårt att på ett rättvisande sätt beskriva det vi har fått uppleva.

Första dagen gick vi en kort tur men drevs på flykt av myror. Det var miljontals på de sandiga stigarna och de små barnen blev galna. Dag två delade vi upp oss så att syster, make och pappa gick till samevistet på andra sidan berget. De besökte också ett vattenfall och bytte bort pannkaka till ett par glada arbetare. Bror och brors fru gick på toppbestigning medan jag och mamma tog hand om barnen. Efter en kort tur hade de minsta, en på tre år och två på sex år, fått nog, så de vände om. Jag och en elvaåring, en tioåring och en nioåring, fortsatte en bit till. Och en bit till. Och en bit till. De ville upp till trädgränsen och sedan till den där toppen och till nästa topp... Vi hade nog kunnat följa med till samevistet vi också.

Hemresan ledde till ett stopp på vackra Storforsen som bjöd på bad och nästa fina naturupplevelse innan hemmalivet tog vid igen. Nu har snart alla stockholmare åkt hem igen och vardagen tar vid. Det är både skönt och vemodigt på samma gång.

fredag 25 juli 2014

För varmt för att bada?

Ni vet hur de skriker det sista de gör i Sommarlovsmorgon? Någon hoppar i plurret och vänder sig sedan mot kameran och ropar: "17 grader. Det är inte för kallt för att bada!".

Här är det inga 17 grader. Det är 26 och det är nästan för varmt för att bada. Vattnet har fått en brunhet och en slajmighet som gör att det nödvändiga doppandet nästan undviks.

Så vad gör man då? Tja, storebroren har sovit i tält i natt hos en kompis, det har varit strandhäng, frukost på säng av lillebror, väckning där lillebror har varit iklädd lösmustasch, lite gående på gatufesten där vi spenderade 300 kr på sådant vi inte behöver...

Man får ju, ska ju, inte klaga, men lite varmt är det.

onsdag 9 juli 2014

Blodförgiftning!

Igår såg vi Emil i Lönneberga-avsnittet där Alfred skär sig i tummen och drabbas av blodförgiftning. Idag gjorde en kompis till Isak illa sig i tån på badstranden varpå Isak sa: - Det är tur att det inte var i tummen, för då hade du kunnat få blodförgiftning!

Det är varmt och barnen bor i vattnet. Jag är som ett jojo som badar, blir varm, badar, blir varm... och däremellan läser jag och pratar med trevligt folk. Samtidigt känner jag hur kroppen tankar solenergi och vi kan konstatera att varje årstid verkligen har sin tjusning. 

tisdag 8 juli 2014

Ett land ska bedömas efter hur det behandlar sina svagaste?

Spår av Lena Sundström - oerhört bra. Läsvärd med väl fungerande fiktion av tungt journalistiskt material. Jag är väl medveten om att Lena Sundström själv har arbetat tillsammans med hjältejournalisterna, men det skiner jag i. Min källkritik faller när jag ser hennes källkritik. Hela sista kapitlet redovisar källor som går att kontrollera. Om den ene inte kliade sig i huvudet eller rynkade på pannan vid det tillfälle som beskrivs är en annan sak. Jag tycker att den här boken är viktig och den har fått mig att se på mitt land på ett annat sätt. Med lilla Maria boende i byn, vår utvisningshotade lilla medmänniska, som trots att hon är född i Sverige och har föräldrar som inte förmår ta hand om henne riskerar att hamna på barnhem i det hemland föräldrarna flytt från - så känns den här boken än mer aktuell.

Hur var det nu? Ett samhälle ska bedömas efter hur det behandlar sina svagaste?

måndag 7 juli 2014

Doktor Sömn, Spår och Sverige som rättsstat

Doktor Sömn utläst i går och omskriven i Bokgalleriet. Oväntat läsvärd. Lite läs-whiplash får jag när jag sedan övergår till Lena Sundströms Spår, som handlar om de två egyptier som utvisades till Sverige under dunkla omständigheter. Spår kallas för en dokumentär thriller och den är bra!

Om King är skrämmande för sina beskrivningar av både mänsklig och omänsklig ondska så är Sundströms bok skrämmande av helt andra anledningar.

Jag har bara hunnit ett hundratal sidor i Lena Sundströms bok, men det slår mig när jag tänker på den här romanen, på Dani Wattins bok, på Göran Rosenbergs bok - att bilden jag har av Sverige som fungerande rättsstat är en ganska naiv bild. Återkommer angående detta.